Ronie Berggren beskriver den farligt godtrogna inställningen till islamister inom skattefinansierad svensk Public Service.
SVT Agenda och Abo Raad
Det var i april som Säkerhetspolisen frihetsberövade ett antal svenska imamer som man betraktade som hot mot rikets säkerhet utifrån Lagen om särskild utlänningskontroll, med önskan att Migrationsverket skulle utvisa dessa.
Imam Abo Raad, verksam i Al-Rashideenmoskén i Gävle, var en av dem som frihetsberövades och där både Migrationsverket, Migrationsöverdomstolen och Regeringen ansåg att Säpo hade rätt – att Abo Raad utgjorde ett hot mot Sveriges säkerhet.
Trots den bedömningen så fick Abo Raad en möjlighet som de flesta svenskar i trubbel med myndigheter aldrig får, nämligen möjligheten att genom Public Service göra sig hörd inför hela svenska folket.
Abo Raad intervjuades nämligen i SVT Agenda den 27 oktober 2019. Detta trots den samlade bedömningen att Abo Raad, för att citera terrorforskaren Magnus Ranstorps ord från samma program ”är den ledande gestalten inom den salafist-jihadistiska miljön … runt hans miljö hittar du personer som rest ner till Syrien eller som sympatiserar med IS.”
Den granskande sajten Doku.nu har även de skrivit ingående om Abo Raad, om hur han i välsignande mening bett för dem som ämnat spränga sig i luften i angrepp mot USA:s armé; hur han varit med i den hemliga facebookgruppen ”Syskon som stödjer Mujahideen!” grundad av en man från Borlänge som anslöt sig till Islamiska staten.
Trots denna bakrund och Säkerhetspolisens bedömning, så fick Abo Raad – en person som stöder och lockar anhängare till vår tids värsta folkmordssekt – komma till tals i SVT och säga saker som:
När Abo Raad sedan frisläpptes, inte för att man slutade att anse honom utgöra ett säkerhetshot, utan för att man bedömde att det inte gick att verkställa utvisningen på grund av hotbilder mot hans liv i sitt gamla hemland, så beskrev SVT hans återkomst till Gävlemoskén som ett kramkalas och hur han mottogs som en rockstjärna. Säkert korrekt men också glorifierande av en farlig människa som det är svårt att tänka sig att svensk Public Service skulle ha gjort om nazistiska folkmördarideologer.
Abo Raad är inte den enda imam som SVT förhållit sig aningslöst okritiska till.
Imam Muhammad Aslam
Den 15 februari 2018 så hade SVT Aktuellt ett inslag om Danmarks hårdare krav på invandring, eftersom Danmark inte vill se samma mellanösternisering i sitt eget land som man kunde bevittna i Sverige.
SVT-teamet som åkte dit var kritiska och gick ”ut på stan” och frågade vad invandrare tyckte om de nya kraven. SVT:s berättarröst:
Vi lyssnar också till några boende i Mjölnarparken i Köpenhamn. Det är ett av de 22 utsatta bostadsområden i Danmark som fått benämningen ”Ghetto”.
SVT stöter på en människa som villigt pratar. Han heter Muhammad Aslam och får vara en kritisk röst mot den danska regeringen.
Inte ett ord från SVT om att Muhammad Aslam är en känd islamist.
2013 tvingades han avgå som ordförande för bostadsföreningen i den omnämnda parken eftersom han motarbetat initiativ för att få kvinnor i arbete; att han använde övervakningskameror som var till för att få stopp på mordbränder i området för att övervaka kvinnor som vistades utomhus utan slöja eller att han med ”näbbar och klor” kämpat mot ett kvinno-café. Nyheter idag skrev om dessa saker, som SVT inte tycktes ha någon aning om.
SVT hade åkt till Danmark för att granska ”dansk rasism”.
Programmet Muslimsk högtid: Må Gud välsigna Muhammed
Den 2 december 2017, i samband med första advent, väntan på julen och Jesu födelse, så sände SVT ett program som handlade om en annan religiös ledares födelse.
Det var programmet ”Muslimsk högtid”, där prästen Mikael Billemar träffar imamen Ali Bourouine, som berättar om firandet av Profeten Muhammads födelsedag, mawlid enábawi.
Prästen Mikael Billemar inleder med att inför kameran berätta för tittarna att imam Ali Bourouine inte varit i Sverige speciellt länge, och att det därför kan förekomma lite svengelska. Därefter filmas när de två möts och omfamnar varandra varefter de slår sig ner under taket på en paviljong i ett litet skogsparti.
Prästen ber imamen berätta om mawlid enábawi, profetens födelse. Den unge imamen förklarar villigt att Profetens födelse var en dag som ”gav ljus och nåd till hela skapelsen.”
Prästen ber honom sedan läsa något fint ur Koranen som handlar om detta. Imamen läser/sjunger:
”Vi har sänt dig, Muhammad, enbart av nåd till alla folk.”
Prästen tar sedan vid och påpekar hur fascinerande det är att höra koranen reciteras. Imamen fortsätter berätta om varför Profetens födelsedag firas, och hur muslimer därigenom framförallt kan påminnas om Muhammads ”ideal som illustrerar islams storhet.”
De fortsätter prata och sedan kommer en musikpaus, där en musiker vid namn Mousa Elias sjunger:
”Må Gud välsigna Muhammed.” Samt; ”Han [Muhammad] hedrade Mecka när han kom. Ljuset steg och fyllde staden. Må Gud välsigna Muhammed.”
Sången spelas helt okritiskt och helt okommenterat. Läser man den faktiska historien så ”kom Muhammed” inte bara till Mecka i form av någon efterlängtad hedersgäst.
Muhammed invaderade Mecka.
Det var slutfasen i det krig han och hans stam Quraysh bedrivit mot varandra eftersom Quraysh dessförinnan vägrat acceptera att Muhammed som någon slags profet, och ville fortsätta med den månggudadyrkan som Muhammed motsatte sig.
När Muhammed väl invaderade Mecka år 630, så bad han inför kriget ”O Gud, ta ögon och öron från Quraysh så att vi kan ta dem med överraskning i deras land”. Därefter marscherade han in med sina härar.
Staden intogs, de som gjorde motstånd dödades. Och även andra, i synnerhet dem som en gång varit muslimer men sedan avfallit, dödades även de. Som te x Abdullah ibn Sa´d, som hade varit muslim och tidigare till och med skrivit ner Mohammeds uppenbarelser, men nu flytt till Mecka och återvänt till avgudadyrkan. När Muhammad nu intog Mecka lät han avrätta honom.
Muhammad lät vid intåget i Mecka också demonstrera att man inte skulle ta kvinnor i hand. Efter att ha instruerat Meckas kvinnor om att de nu skulle lyda Allahs lagar, så doppade han sina händer i en skål med vatten varefter kvinnorna fick göra samma sak. Istället för att ta dem i hand.
Folket i Mecka tvingades svära lojalitet till Muhammed, så något ljus var han inte för dem.
Men inget av det nämns i sången som spelades i SVT:s program, och när sången väl är slut fortsätter samtalet mellan prästen och imamen.
Imam Ali berättar om hur han själv firar Muhammads födelsedag. Prästen Mikael Billemar säger lite senare:
”Det finns ju många profeter, vad jag förstår, i islam. Och en del utav islams profeter känner vi ju igen från judendomen och kristendomen. Till exempel så räknar ni ju Abraham, Mose, David och även Jesus som profeter. … Vad har profeten för funktion och betydelse i islam?”
Imamen Ali svarar:
”Vi tror att alla profeterna är sända från Gud. Och alla profeterna är bröder i Gud. De kommer med budskapet att vi inte ska dyrka någon förutom Gud.”
Prästen nickar, och Ali fortsätter:
”Alla profeterna, till exempel Noa, Mose, Abraham och Jesus är högt respekterade och älskade.”
När imam Ali säger det, så skiner prästens ansikte upp. Man ser i princip tankebubblan ovanför hans huvud med den vänsterliberala diskurs om islam som Svenska kyrkan är fylld av: ”islam är en tolerant och kärleksfull religion”.
Men vad imam Ali inte säger, och vad prästen heller inte verkar veta om islam – är att islam har en helt annan syn på de tidigare profeterna (Jesus och bakåt) än vad kristna och judar har.
Muslimer tror exempelvis inte på den Jesus som beskrivs i bibeln. Jesus, eller Isa som han heter i en muslimsk kontext, dog inte på korset. Och när man inom islam pratar om respekt för evangeliet, så menar man inte de kristnas biblar. Muslimer tror att kristna (och judar) ursprungligen lärde ut islam – samma budskap som Profeten Muhammed lärde ut – men att man avföll från den rätta vägen, och perverterade såväl toran som evangeliet.
De texter judar och kristna idag läser är perverterade texter, eftersom de avviker från Allahs ursprungliga lära. Därför skickade Allah en sista profet – Muhammad.
Så när muslimer ”respekterar och älskar” de tidigare profeterna, så älskar man inte judarnas eller de kristnas föreställningar av dessa profeter. Man respekterar och älskar den beskrivning av dessa profeter som finns i Koranen (och haditherna) – och avskyr judar och kristna för att de har andra föreställningar om dessa tidigare profeter än vad islam lär.
Men detta nämner inte Ali alls, och prästen verkar som sagt inte ha minsta koll och ställer heller inga kritiska följdfrågor.
Syftet med programmet är övertydligt: att låta imamen måla upp en bild i svensk TV av islam som en fredlig och tolerant religion.
Prästen påpekar emellertid sedan att Muhammed ju ändå är islams främste profet och ber Ali berätta om Muhammeds betydelse. Imam Ali tar tillfället att predika och säger:
”Jag kan säga att utan profeten Muhammed kan vi aldrig lära känna Gud.”
Det är så klart imamens tro. Men en tro som går i direkt motsättning till den kristna tron, eftersom Jesus sa att han var ”vägen sanningen och livet”. Prästen säger inte emot, eftersom Ali har en ödmjuk och lugn ton.
Och som för att verkligen hamra in att islam har ”svenska värderingar” så ställer prästen sedan en fråga om det finns några kvinnliga profeter inom islam?
Imam Ali svarar:
”Inte som jag känner till, men det finns många heliga kvinnor inom islam.” Han nämner sedan Profeten Muhammads första hustru Khadidja. Inget ord om Aisha, eller Muhammads många andra fruar.
Men imamen ger även ett ytterligare exempel på en helig kvinna:
”Det fanns också en kvinna som heter Nafisa. Hon var lärd och lärare till imam al-Shafii. Som är en av fyra stora imamer inom islam.”
Prästen Mikael Billemar förtydligar att den här kvinnan alltså lärde upp ”en av de största muslimska tänkarna”.
Ett helt okritiskt konstaterande. Men ingen reflektion över att den här tänkaren ifråga, Abū ʿAbdullāh Muhammad ibn Idrīs al-Shāfiʿī, som levde på slutet av 700-talet, är grundare till den sunnimuslimska teologiska inriktningen shafii.
En inriktning som likt alla shariaskolor lär ut hårda straff och andra saker som är helt oförenliga med svenska och kristna värderingar. En klassisk historisk text från al-Shafii-skolan är The Reliance of the Traveler (Umdat al-Salik) som uppkom på 1300-talet.
Där föreskrivs hårda straff för många olika brott mot gudslagarna. Där förklaras att det inte alls är fel att döda en avfälling, eftersom det är att döda någon som förtjänar att dö. Likaså föreskrivs hårda regler för kvinnor. Kvinnor förbuds exempelvis att resa utanför städerna utan sin makes eller annan manlig släktings sällskap, för att bara nämna några axplock av en uppsjö exempel.
Att en kvinna var lärare till imam al-Shafii gör inte hans teologiska skolbildning speciellt mycket kvinnovänligare (Islamiska staten kryllade av kvinnor som indoktrinerade barn i salafism).
Men ingenting tyder på att prästen ens verkar känna till Nafisa eller imam al-Shafii — han är bara nöjd över att ha fått höra att det visst finns starka kvinnliga personligheter inom islam. Det stärker den tes han nästan övertydligt vill driva, om att muslimer minsann fungerar utmärkt även i förhållande till svenska värderingar.
Som för att betona att så verkligen är fallet så frågar han imam Ali om denne gillar svenskt kaffe, och får ett jakande svar.
Gillar man kaffe är man svensk.
Programmet slutar sedan med att imam Ali ombeds förklara vad Muhammads födelsedagsfriande betyder för oss idag 2017. Imam Ali ger ett svar som låter som att det är konstruerat av SVT: han vill ”uppmuntra oss att försöka förstå varandra utan fördomar.” Och ”När vi uppmärksammar Profeternas födelse, påminns vi om deras budskap för att leva tillsammans i frid och harmoni.”
Imam Ali beskriver alltså programmet igenom sin religion på samma sätt som Svenska kyrkan vill framställa religion, som något vackert och fint, med universell visdom. Och profeten Muhammed framställs ungefär på samma sätt som Svenska kyrkan försöker framställa Jesus — som någon som predikar tolerans och universell kravlös kärlek.
Därefter tar programmet slut.
Det är svårt att inte betrakta detta program som ytterst tillrättalagt. Som SVT:s och Svenska kyrkans försök att verkligen hamra in multikultur och få oss tittare att ta till oss den världsbild som de sedan länge önskat förmedla.
Men programmet var som sagt helt okritiskt. Den mest intressanta frågan, som utelämnades, vore förstås att få veta om imam Ali Bourouine verkligen delar den slags bild av islam som prästen och SVT försökte måla upp. Hur ser Ali Bourouine på kvinnors relation till män? Hur ser han på sharialagar och annat?
Men de frågorna ställdes inte av prästen som andades stor okunskap om islam. Imam Ali tilläts predika islam helt utan att ifrågasättas. Det dagen före första Advent.
AVSLUTNING
Det här var bara tre exempel, som säkert skulle kunna mångfaldigas, men som likväl talar sitt tydliga språk. Det här är Svensk Public Service som finansieras av dig som svensk medborgare. Inte på frivillig basis utan genom tvångsbeskattning. Ett kassaflöde som gör Public Service till Sveriges dominerande mediaplattform, som gör att de kan pumpa ut vänsterakademisk post-kolonialism där det egna svenska, kristna arvet alltid ska nedmonteras, och minoritetsreligioner och kulturer alltid förhärligas.
Som konsekvens har vi fått svensk media som inte ser och inte vill se, som inte tror och inte vill tro på de distinkta skillnaderna religioner och kulturer emellan, och som inte bara nöjer sig med att blunda för islams radikala element – utan även, för dina skattepengar, ger dessa element en plattform.
”Vad fan får jag för pengarna?”, var det väl Leif Östling som sa.
Ronie Berggren
PS.
Har ni fler liknande exempel från svensk Public Service som rör ett överslätande av islamism så får ni gärna tipsa.
