Ronie Berggrens femte artikel om korruptionen inom Sverigedemokraterna Västernorrland med riksdagsman Johnny Skalin och distriktsordförande Martin Klausen som de främsta ansvariga.

————-

Alla delar:

 

#1: Min orienteringsprocess bland Västernorrlands Sverigedemokrater, 11 mars 2018

#2: Sverigedemokraterna Västernorrland #2: Skalin-Klausen: Männen bakom fasaden, 26 mars 2018

#3 Sverigedemokraterna Västernorrland #3 – Ronny Edlund, en sverigedemokratisk hjälte bränd av sina egna, 5 april 2018

#4 Sverigedemokraterna Västernorrland: Det förlorade Öviks-teamet, 4 juni 2018

#5 SD Västernorrland – inkvisitionen och distriktsledningens totalitära tendenser, 20 juni 2018

#6 SD Västernorrland: Begynnelsen och Johnny Skalins inträde, 5 juli 2018

————-

Ett tydligt mönster

”Single acts of tyranny may be ascribed to the accidental opinion of a day; but a series of oppressions, begun at a distinguished period, and pursued unalterably through every change in ministers [administrations], too plainly proves a deliberate systematic plan of reducing us to slavery.”

/ Thomas Jefferson

Den tes som jag i mina artiklar om SD Västernorrland har drivit, är att Johnny Skalin och Martin Klausen har önskat hindra skapandet av kommunföreningar för att på så sätt dirigera kommunernas partistöd till Distriktsstyrelsen där pengarna sedan använts för att gynna dem själva i form av svåger-anställningar, arvoden och annat.

För några dagar sedan fick jag ett tips om en artikel i vårt läns lokaltidning allehanda.se. En fem år gammal artikel från den 29 maj 2013 om en kommunfullmäktigeledamot i Sollefteå vid namn Gösta Karlsson som hoppade av partiet. Här ett nödvändigt långt citat som talar för sig själv:

Sverigedemokraternas förstanamn i Sollefteå, Gösta Karlsson, är inte längre önskvärd i partiet.

… Bakgrunden är enligt Karlsson en tvist om partiets medlemslistor. Gösta Karlsson har i flera år försökt få distriktsstyrelsen att lämna ut medlemslistorna för Sollefteå kommun. Han har inte fått ut dem och så sent som för några dagar sedan ställde han ett ultimatum.

– Jag sa att om jag inte fick ut listorna inom några veckor så skulle jag sluta, berättar Karlsson.

Det blev inga listor, istället fick han ett sms undertecknat partistyrelsen, där de förklarade att partiet inte längre har något förtroende för Karlsson och att de uppmanar honom att omgående avsäga sig uppdragen för partiet.

– Jag har velat ha listorna för att kunna bilda en kommunförening här i Sollefteå. Det vore bra att ha en grupp där vi kan diskutera politiken. Men jag har fått den ena bortförklaringen efter den andra men aldrig fått några listor, säger Karlsson.

– Om vi inte har någon förening går partistödet till Sundsvall istället för till Sollefteå, och det tycker jag är fel. Det enda jag kan tänka mig är att distriktet inte vill ha någon kommunförening.

Artikeln beskriver sedan hur alla partier i Sollefteås kommunfullmäktige får 13 800 kronor i grundbidrag per år. Därtill 29 200 kronor per mandat:

För Sverigedemokraterna handlar det om 43 000 kronor om året under perioden. För 2013 har de fått ut halva summan, alltså 21 500 kronor. Pengar som har gått till partidistriktet i Sundsvall.

Likheterna med den tes jag driver i mina egna texter kan inte undgå någon. Fem år tidigare i en annan stad. Men samma historia. Någon samsynkning har inte skett. Jag upptäckte artikeln i Allehanda för bara några dagar sedan och har försökt kontakta Gösta Karlsson, för att kanske få fram fler detaljer, men ännu inte fått något svar.

Artikeln förklarar vidare hur Gösta Karlsson via SMS fick besked om att partiledningen inte hade något förtroende för honom. Något mer från dem fick han inte höra. Inget samtal, ingenting. Bara ett SMS.

Skuggkaraktärer som skyr det offentliga ljuset

Men artikeln slutar inte där. Den innehåller även en del intressanta beskrivningar av Johnny Skalin och Martin Klausens agerande när händelsen blev offentlig. Artikelförfattaren, Allehanda-journalisten Jörgen Sundin, kontaktade nämligen distriktet för en kommentar. Det gick si så där:

Sms:et skickades av Martin Klausen från distriktsstyrelsen. Han vill inte kommentera bråket utan hänvisar till länets presstalesman, Jonny Skalin.

– Jag uttalar mig inte i media, säger Klausen.

Men det är du som har skickat sms:et?

– Ja, men jag skickade det inte till media.

Jonny Skalin menar att Gösta Karlsson inte har velat följa demokratiskt fattade beslut och att han har hotat med att motarbeta partiet.

– Det är därför vi inte har förtroende för honom, säger han.

Enligt Skalin vill partidistriktet se en lokal förening i Sollefteå. Men det måste först tillsättas en arbetsgrupp som ska arbeta fram en ny lokal styrelse.

Så här fem år senare så har Sollefteå fortfarande inte någon kommunförening. Och Skalins och Klausens ljusskygghet är också talande.

Jag inledde denna sektion med ett citat av min politiska favoritfilosof Thomas Jefferson, om hur en enskild händelse är en sak, men när man ser ett mönster så kan somliga slutsatser dras. Här ett annat citat:

”When a man assumes a public trust, he should consider himself as public property.” 

Det här är en av demokratins viktigaste principer, att allmänheten får rätt och möjlighet att granska sina politiker och myndighetspersoner. Ett sådant granskande ljus har Skalin och Klausen skytt som pesten.

Efter artikel 2 i den här serien så uppmärksammades min kritik mot SD Västernorrland också av Nyheter idag. Nyheter idag var nättidningen som tidigare skildrat Johnny Skalins EU-utskottskollega Pavel Gamov för dennes ovärdiga beteenden på sin studieresa till Ryssland.

I samband med artikeln om mina artiklar så sökte man kontakt med Johnny Skalin och Martin Klausen för en kommentar. Det lyckades inte:

Johnny Skalin avböjer att kommentera och konstaterar att frågan inte ligger på hans bord. Idag sitter han inte i distriktsstyrelsen. Nyheter Idag söker Martin Klausen.

Martin Klausen undviker i symptomatisk ordning att svara och Johnny Skalin, som oavsett vilka titlar han än har haft, presstalesperson, Distriksordförande, ordförande för Sundsvalls kommunförening eller bara riksdagsman, har alltid varit spindeln i nätet, huvudpersonen, hjärnan, den stora boven i dramat.

Det spelar ingen roll om frågan formellt ligger på hans bord eller inte när det är han som ligger bakom i princip allt som jag i min artikelserie har beskrivit. Martin Klausen är, utifrån egna och andras bedömningar, inte den vassaste kniven i lådan. Han är nervös, ingen duktig talare, inte bildad och inte kompetent att leda stora organisationer. Den enda kapabel att i viss mån göra sådant i Distriktet är Johnny Skalin. Som inte heller är någon stjärna, mer än möjligtvis i jämförelse med dem han väljer som politiskt umgänge.

Martin Klausen är en buffel och en översittare, men bara kapabel att vara en sådan i små sammanhang där han befinner sig i maktställning. De sammanhangen är inte många, men de finns.

Något jag nu ska ge ett ännu ett exempel på.

Sam Gunnarsson

Häromdagen fikade jag på stan med Sam Gunnarsson. Den enda av de många jag i dessa texter berättat om som jag ännu inte kommit i personlig kontakt med.

”Så, du vågar träffa mig?”, sa han när jag kom in och skakade hand med honom där han satt vid ett bord.

Jag skrattade. ”Självklart”, sa jag i övertydlig ton, dels som svar på frågan men också för att visa att jag förstod vad han syftade på.

Många medlemmar har nämligen fått skäll eller blivit uteslutna för att de träffat en person vid namn Sam Gunnarsson.

I uteslutningsärendet mot Åke Lidfalk så skrev Medlemsutskottet (MU) alltså följande:

Det har kommit medlemsutskottet (MU) tillkänna via distriktsstyrelsen Västernorrland att du agerar partiskadligt. Du har beklagat dig över att Sam Gunnarsson blivit utesluten ur Sverigedemokraterna och uttryckt en positiv bild av denne person trots de konspirationsteorier som han erkänt.

En annan person som blev utesluten av Medlemsutskottet blev även han kritiserad för att ha yttrat sig positivt om denne Sam Gunnarsson. Medlemsutskottet skrev:

”Det har kommit medlemsutskottet (MU) tillkänna via Distriktsstyrelsen Västernorrland att du agerar partiskadligt.

Du har bland annat vid upprepade tillfällen spridit negativa rykten om distriktsstyrelsen. Du har vidare uttryckt både muntligt och skriftligt stöd för Sam Gunnarsson, som uteslutits från Sverigedemokraterna.”

Sam Gunnarsson var alltså personen som stått ansvarig för den hemsida som Sverigedemokraterna Örnsköldsvik skulle få i samband med det andra försöket till föreningsbildning, år 2015.

Som beskrevs i artikel 3 så hade han lagt ut en amerikansk text på sidan med rubriken ”Kulturmarxismen ÄR etablissemanget”, en amerikansk text kritisk till kulturradikala fenomen med många viktiga poänger som idag drivs friskt av Jordan Peterson, Ivar Arpi och många andra.

En text som Allehanda gjorde en mycket stor sak av, vilket ledde till att Johnny Skalin fick sitt gyllene tillfälle att stänga ner Örnsköldsviks gryende lokalförening och Distriktet skickade senare uteslutningsärenden mot alla dem som på minsta sätt tagit Gunnarsson i försvar.

Är Gunnarsson då den otäcking han framställdes som av Martin Klausen och Johnny Skalin?

Svaret är så klart nej.

När dessa herrar säger en sak så brukar det ofta vara på motsatt sätt. Något ni även i detta fall snart kommer att förstå.

Gunnarsson är en driftig egenföretagare, ingen ledare och ingen politiker utan en vanlig medborgare (med en vanlig slitsam yrkesbakgrund i motsats till Skalin-Klausen) som likt många andra sakta vaknade upp för problematiken med invandring och vänsterideologiska särdiskurser. Prototypen av en nyfiken SD-medlem på lokalnivå, som var en av de drivande i Örnsköldsvik under det andra försöket till föreningsbildning 2015. I mars 2015 så skrev han så här i ett mejl till Martin Klausen 0m vikten av att verkligen ta en föreningsbildning på stort allvar:

Hej Martin,

Sam Gunnarsson heter jag, med i SD gruppen i Örnsköldsvik och ställer upp som kassör om det nu blir en föreningsbildning.

… Att bilda en lokal SD förening är inte som att bilda en vanlig förening. Det kräver stort ansvar och professionalism att företräda SD lokalt. Konflikter och problem i en lokalgrupp kan spilla över och orsaka problem på riksplanet.

Det största problemet som jag ser det är att gruppen saknar en ideologisk bas. Har man ingen ideologisk bas att stå på kan man inte argumentera för sin ståndpunkt. Ett tydligt exempel är ju under valrörelsen när Ronny som står först på listan vägrar att ställa upp på intervju med Allehanda, kräver frågor via e-post. Har man en stark övertygelse, en stark ideologisk bas och lite faktakoll så söker man upp media, inte gömma sig.

Gunnarsson visade en stor ansvars- och förvaltarskapskänsla. Han ville att allt verkligen skulle fungera innan föreningen kom igång. Men något gehör från Distriktet fick han inte. Föreningen bildades ändå sommaren 2015, men utan Distriktets hjälp. Men sedan tog det alltså stopp efter att Gunnarsson lagt upp texten om kulturmarxism på SD Örnsköldsviks hemsid.

Efter vår fikastund, där vi kom fram till att vi faktiskt hade en del bekanta från en avlägsen gemensam kyrkobakgrund, så bad jag Sam Gunnarsson att skriva ner sina minnen av hela kontroversen kring texten på hemsidan och arbetsgrupps- och föreningsupplösningen. Så här skrev han:

Har tidigare röstat KD och M förutom 1991 då det blev Ny Demokrati. Redan då borde makteliten ha lyssnat på folket och tagit tag i invandrarfrågan. I stället blev det locket på. 2006 var min oro så stark att jag övervägde rösta SD med det blev M vilket jag idag bittert ångrar.

2010 röstade jag SD för första gången. När SD kom in i Riksdagen trodde jag att signalen från befolkningen skulle nå fram. I stället blev reaktionen från etablissemanget den motsatta. Uppgörelsen med MP blev en chockdoktrin för att straffa folket. Verklighetsfrånvända karriärspolitker hade helt tappat förståndet.

2013 gick jag med som medlem i SD. Oron hade förbytts till att jag nu började se ett direkt existentiellt hot mot mina barns framtid och hela den västerländska civilisationen. Den mediala indoktrineringen och mörkläggningen var massiv och enda sättet jag såg att bryta igenom bruset var att engagera mej i SD och en lokalförening samt driva opinion.

Hösten 2013 hade vi en informell arbetsgrupp på plats. En brokig samling från alla politiska läger med den enda gemensamma nämnaren oron för massinvandringen. Till slut vaskades några namn fram och hösten 2014 blev Ronny, Ingvar och Karl-Betil invalda i KF.

Ända från dag 1 upplevde jag ett bristande stöd från distriktet i Sundsvall som med tiden övergick till att distriktet direkt motverkade våra försök att bilda kommunförening.

Vi misstänkte tidigt att Skallin och Klausen ville ha kommunbidraget till Sundsvall för att bygga upp sin egen maktbas och karriär.

Inte en enda gång fick arbetsgruppen i Örnsköldsvik uppmuntran och positiv feedback från distriktet i Sundsvall. Jag ville driva opinion via debattartiklar i Allehanda och även via SD:s lokala hemsida. Våren 2015 fick vi till slut tillgång till hemsidan. Jag fick ansvaret att driva sidan. Upptäckte direkt att sidan var fattig på innehåll och noll besökare. Jag var den enda i gruppen som hjälpligt kunde formulera debattartiklar så jag började skriva och Ronny skickade in till Allehanda under eget namn och företrädare för SD. Debattartiklarna publicerade vi även på hemsidan.

Vi fick flera debattinlägg refuserade av Allehanda, även dessa la vi ut på hemsidan. Jag la upp RSS flöden från andra alternativmedia och publicerade brottsstatistik mm. Antal besökare på hemsidan ökande, så även medlemmar och besökare på mötena. Vi började få drag under galoscherna. Vi tyckte det var konstigt att distriktet i Sundsvall var så ointresserade av att skriva debattartiklar och driva opinion.

Så här i efterhand inser man att de var full upptagna med att bygga upp och bevaka sin egen maktposition. Att tillvarata svenska folkets intressen fanns inte på deras agenda.

Hösten 2015 efter mycket strul och bra stöd av Peter Johansson hölls då äntligen bildande möte på Scandic. Stämningen var positiv och föreningen bildades. Enda som återstod var godkännande från partiledningen.

I samma veva publicerade jag det berömda inlägget ”Kulturmarxismen är etablissemanget” Jag insåg inte då att jag med den publiceringen gav distriktet repet att hänga lokalföreningen. Publiceringen var ett misstag men ett fel borde inte övertrumfa 10 rätt… trodde jag.

Inkvisitionsförhöret

Sam Gunnarsson fortsatte beskriva vad som sedan hände:

Några dagar efter publiceringen kallade distriktet den nybildade kommunföreningen till ett möte i kommunhusets lokaler. Det var ett surrealistisk möte som skulle ta formen av en medeltida inkvisition.

Från distriktet var det Klausen, Skallin och en till vars namn jag inte kommer ihåg. Klausen bar demonstrativt en stor davidsstjärna på kavajen.

Under 2 timmar läste distriktet lusen av hela gruppen. Distriktet hade dossierer över alla i gruppen. En efter en lästes anklagelse upp om rasism och antisemitism. Det var gamla Facebook inlägg, delningar, likes mm.

SD:s ”Nolltolerans” var vapnet de använde. Efter 2 timmars fördömande av samtliga i gruppen upplöste distriktet muntligen den nybildade föreningen. Alla var i chock, ingen verkade fatta vad som hade hänt. Ingen i gruppen var varken rasist eller hade antisemitiska åsikter. Efter ”mötet” begärde flera omedelbart utträde ur partiet.

Gunnarsson delgav mig också ett e-mail han skrivit direkt efter ”inkvisitionsförhöret” ifråga till partikollegorna Sven Olof Sällström och Bengt Malmberg:

Hej Bengt och Sven Olof,

Förra veckan hade den blivande styrelsen samt arbetsgruppen i Örnsköldsvik ett möte med DS Västernorrland samt Jonny Skalin.

Mötet hade formen av en medeltida inkvisition, eller politisk rättegång där efter 3 timmars fördömanden upplöstes föreningsstyrelsen och arbetsgruppen! Taktiken är samma som i kommunistiska diktaturer, först läses anklagelser upp i form av twitter meddelande som den anklagade ska ha skrivit åratal tillbaks, därefter ska hela arbetsgruppen ta avstånd och distansera sig från uttalanden.

Så arbetar totalitära regimer, inte öppna demokratier.

Exempelvis hade blivande ordförande Gösta twittrat att han tyckte araberna borde stanna i sina hemländer och att det var bra att PEGIDA hade etablerat sig i Sverige. Det var enligt DS ett “rasistiskt” påstående, stred mot partiets värderingar om “öppen svenskhet” samt att dom hade information om att “högerextrema” individer fanns inom PEGIDA.

Att blivande ordförande hade dessa “rasistiska” åsikter jämfördes av DS med att Gösta indirekt ville att Sara Säppelä som är halv-kurd skulle skickas tillbaks till Kurdistan!

Undertecknad som var ansvarig för webbsidan hade på eget bevåg publicerat en översättning av den amerikanska författaren Brandon Smith med titeln: Kulturmarxismen är Etablissemanget.

Detta var fel forum att publicera artikeln på och jag ångrar detta. Viljan att vända den katastrofala utvecklingen medför att man ibland fattar överilade felaktiga beslut. Eftersom Brandon Smith av DS klassedes som “högerextrem” var och jag “högerextrem. Klassisk Guilt By Assosiation taktik.

DS borde istället intagit en positiv ståndpunkt tex följande: –Kom igen nu Gösta och Sam, detta vara inte genomtänk. Gösta du raderar all din Twitter och tänker 2 gånger innan du skriver något. Sam, vår lokalsida är fel forum för ideologiska inlägg. Inläggen ska handla om SD politik. Ni får själva stå för vad ni skriver i fortsättningen så tänk ut bra försvarstal. Vi kan hjälpa till med strategi för att bemöta medias frågor. Fortsätt med er engagemang men tänk en gång extra innan ni skriver och förankra med KF gruppen och Arbetsgruppen. Kom ingen nu så kämpar vi vidare tillsammans. Heja Sverige! Så borde DS agera, i stället intog dom en fientlig ståndpunkt och upplöste gruppen.

Detta åsiktsförtryck måste få ett slut.

I ett försök att rädda kommunföreningen från Skalin och Klausens upplösning så skrev Sam Gunnarsson ett email till Rikspartiets verkställande utskott (VU). Han tog själv på sig all skuld för de problem som orsakats och skrev så här:

Till Verkställande utskott Sverigedemokraterna

Beträffande det uppmärksammade inlägget Kulturmarxismen är Etablissemanget och föreningsbildningen i Örnsköldsvik.

Undertecknad tar på sig hela ansvaret för det uppmärksammade inlägget på Sverigedemokraterna Örnsköldsviks lokala hemsida. Detta inlägg publicerade jag på eget bevåg utan att ha bollat artikeln till KF gruppen eller AB vilket var ett misstag

Han meddelade att han drog sig ur alla förtroendeuppdrag på eget bevåg för att partiet skulle kunna gå vidare och en kommunförening bildas.

Något gehör fick han inte och resten av historien är ni redan bekanta med.

Sam Gunnarsson uteslöts och gick efter uteslutningen istället med i Medborgerlig Samling och några år senare bytte han till Alternativ för Sverige.

En driftig egenföretagare och uppmärksam partimedlem

Gunnarsson är egenföretagare och en driftig sådan, som sedan 2003 driver ett aktiebolag i Telecom-branschen. Just en sådan person som SD skulle ha haft stor nytta av. Han är även kritiskt uppmärksam. När Sverigedemokraternas distrikt nominerade Karl-Bertil Wallin till kommunfullmäktige inför valet 2014 så försökte Gunnarsson varna.

Karl-Bertil Wallin var nämligen ökänd i Örnsköldsvik. På 1980- och 1990-talet hade Gunnarsson ett taxibolag där man ofta körde Wallin, som fejkade att han var handikappad för att få socialbidrag och färdtjänst. Han var ökänd i kommunen och framförallt på socialkontoret. Alla visste och såg mellan fingrarna eftersom ingen orkade bråka och tjafsa.

Denne man var ingen lämplig företrädare för Sverigedemokraterna, menade Gunnarsson, och en person som ingen i kommunfullmäktige skulle ta på allvar. SD måste har rätt ansikten utåt och inte vilka kufar som helst. Men Karl-Bertil Wallin sattes 2014 ändå upp på Örnsköldsviks kommunfullmäktigelista och valdes in i KF samma år.

Mycket riktigt så blev det också problem. Karl-Bertil Wallin blev gruppledare för Sverigedemokraternas kommunfullmäktigegrupp i Örnsköldsvik, men sommaren 2015, drygt ett halvår efter att han valdes hoppade han av och blev politisk vilde.

– Jag vill inte längre förknippas med Sverigedemokraterna, sa Karl-Bertil Wallin till Allehanda.

– Om man hävdar att alla människor är lika mycket värda så ska man leva efter det också. Och det gör inte Sverigedemokraterna, enligt mitt sätt att se på det.

Sam Gunnarsson hade varnat och försökt få till ett sunt parti, men blev istället själv utmålad som osund av en distriktsledning vars enda intresse var lojalitet till dem själva.

Sverigedemokraternas tomma platser

Inför valet 2018 står Sverigedemokraterna i Örnsköldsvik återigen för den slags situation Gunnarsson varnade för redan inför förra kommunvalet. Inkompetenta kandidater framlyfta av ett Distrikt som verkar vilja ha det så.

I min förra artikel beskrev jag hur SD i stor utsträckning inte deltar på Örnsköldsviks valtillställningar.

Jag berättade om hur Socialdemokraternas länsordförande Bodil Hansson hade utmanat Sverigedemokraterna på en debatt om sjukvården den 11 juni. ”Ställer ni upp?”, frågade hon i en öppen debattartikel.

Morgonen den 11 juni ringde jag socialdemokraternas kansli och fick svaret att de ännu inte fått något tydligt besked från Sverigedemokraterna. Men senare SMS:ade kanslipersonen och skrev att SD meddelat att de inte deltar, men att debatten blir av om de kommer överens om ett nytt datum.

Huruvida det blir av återstår fortfarande att se.

Samma dag, den 11 juni, kampanjade emellertid SD i Örnsköldsvik. Men det var inte SD-folk från Övik som var på plats, utan SD-folk från Timrå, det vill säga från andra sidan länet med stark lojalitet till Distriktsledningen. De hade slagit upp ett bord på ett invandrarområde väldigt långt från stadens centrum och lade sedan ut denna bild på sitt Facebook-konto.

Sannolikt kommer SD försöka fortsätta täcka upp på detta sätt ända fram till valet. Inte för att man är intresserade av Örnsköldsvik på riktigt, det vet vi som har engagerat oss i Övik att SD Västernorrland inte är, utan för att ge sken av att vara ett normalt parti som syns i knutarna i valtider, berättigade till de cirka 125 000 kr i partistöd som Örnsköldsviks kommun betalar varje år till SD i Västernorrland.

Ett parti som är så här dysfunktionellt i valtider kommer med stor sannolikhet inte att delta på kommunfullmäktigemöten heller. Inte delta i nämnder eller utskott.

Detta är ett stort problem för Sverigedemokraterna i hela landet. Så sent som den 15 juni så skrev SVT:

Enligt Valmyndigheten finns för närvarande 85 så kallade tomma stolar i kommunfullmäktige runt om i landet, det vill säga att den valda politikern har slutat och inte blivit ersatt. Sverigedemokraterna står för 78 av de tomma stolarna i Sverige. … Utöver Sverigedemokraternas 78 tomma stolar finns, enligt en undersökning som Dagens Nyheter gjort, 155 stolar i kommunerna där tidigare SD-politiker sitter kvar som så kallade politiska vildar, efter att de lämnat eller blivit uteslutna ur Sverigedemokraterna och ibland bytt parti.

Vi som önskat förhindra just denna slags utveckling här i Västernorrland, däribland Sam Gunnarsson, har inte kommit någonvart alls.

Varför dras SD med dessa problem?

Jag samtalade med Gunnarsson om vad han trodde var orsaken till att ett parti kunde agera så självdestruktivt?

Gunnarsson hade en intressant teori om två faktorer som skapat en destruktiv sverigedemokratisk kultur.

Dels det yttre trycket som skrämde bort medelklassakademiker från att engagera sig i SD på samma sätt som dessa vågade göra i andra partier. Något som istället lett fram till att mindre begåvade tagit alldeles för stora ledarpositioner, vars konsekvenser vi idag kan se. Gunnarsson skrev till mig:

Jag trattar ner analysen till följande: SD har av det politiska och mediala etablissemanget stigmatiserats och framställts som ondskan själv. Det hat, hot och förföljelse SD utsatts för saknar motstycke i svensk politiks historia. En ren häxprocess.

För att ett parti ska lyckas och bli accepterat krävs politiskt engagemang från den akademiska medelklassen. Det högljudda kompromisslösa hatdrevet medförde att ingen från den akademiska medelklassen vågade engagera sig politiskt för SD vilket riskerade jobb, karriär och social status.

En skrämd akademisk medelklass lämnade fältet öppet för småpåvar som Skallin och Klausen.

Underklassen och arbetarklassen fick plötsligt access till maktpositioner de i normala fall aldrig skulle haft möjlighet att nå. Det är just detta faktum som är det farliga med SD.

… När underklassen och personer som Skallin och Klausen får maktpositioner som de inte förtjänar är det livsfarligt. De försvarar sina platser vid köttgrytan med alla medel. När sen den akademiska medelklassen till slut börjat engagera sig i SD ser dessa småpåvar detta som ett hot.

De känner sig underlägsna. En avdankad korvförsäljare och nationaldemokrat känner sig hotade av entreprenörer, civilekonomer och jurister och ser till att dessa utesluts ur partiet. I stället tillsätter de andra på förtroendeposter från underklassen som de lätt kan kontrollera. Otroligt.

Gunnarsson ställde också frågan vad det skulle innebära om sådana som Skalin eller Klausen gavs riktiga maktämbeten som till exempel polischef? Potentialen för maktmissbruk skulle vara enorm eftersom karaktärsproblematiken hos dessa är så markant. 

En analys som jag delar, av en insiktsfull person som dels hängdes ut av vår lokaltidning Allehanda på ett mycket orättvist sätt, och därefter brändes av sitt eget parti för att han fått partiet att framstå i dålig dager.

Avslutning

Min första artikel om problematiken med Sverigedemokraternas Distrikt i Västernorrland skrevs den 11 mars i år. Jag ville berätta min story bara, inte mer än så.

Men efter publiceringen så följde telefonsamtal, mejl, SMS och Facebook-meddelanden från hela Distriktet som sa att de hade precis samma erfarenheter som de som jag så konkret skildrade: erfarenhet av partiförstörande lojalitetspolitik, positionering och ekonomisk korruption – med Johnny Skalin och Martin Klausen, men även några andra, som de stora bovarna i dramat.

Därför skrev jag den 26 mars en artikel till, med fokus på Skalin och Klausens förehavanden och beteenden. En lång uttömmande sådan. Men jag började inse att jag fortfarande bara befann mig på toppen av isberget. Så en tredje artikel följde, den om Ronny Edlund den 5 april.

När den var klar så tänkte jag att det kanske räckte och kände att jag inte riktigt hade tid för några fler. Tjugotals timmar har trots allt gått åt till research, intervjuer, besök, telefonsamtal och kaffeträffar.

Men sedan dök ny information upp som helt enkelt inte gick att ignorera, och min fjärde artikel, om de förlorade Ö-viks-medlemmarna men i synnerhet om den regelrätta förskingringen av Örnsköldsviks partistöd följde den 4 juni.

Med den skriven kände jag att allt var sagt. Skalin och Klausens partimissbruk var tydligt presenterat.

Nu var tanken att slå om, att skriva något om allt positivt med Sverigedemokraterna, inte om ledarskapet i Västernorrland, men om Sverigedemokraterna som parti, SD:s viktiga plats i Riksdagen och Jimmie Åkessons utmärkta ledarskap, både gentemot partiet och i förhållande till svenska folket. En ledarskapsförmåga som i stor utsträckning var vad som lockade mig till partiet.

Tanken var att lite symboliskt publicera en sådan text på nationaldagen den 6 juni.

Men folk fortsatte höra av sig. De ville berätta om sina erfarenheter och hade ”tyvärr” fler tips och exempel på Johnny Skalins och Martin Klausens partiskadliga ageranden. Sam Gunnarsson var en av dem som hörde av sig. Därför skrev jag också den här artikeln (#5) som ni nyss har läst. En text som likt alla tidigare texter syftar till att få partiet att agera mot Skalin och Klausens tydliga maktmissbruk. De måste ställas till ansvar för sina handlingar. 

Med det sagt så hoppas jag att detta blir min sista text om detta ämne, eftersom jag hellre skulle lägga tiden på studier av mer intressanta personer.

Men jag kan i ärlighetens namn inte lova. Det kan nämligen finnas fler svarta kapitel mellan pärmarna och fler lik gömda i garderoben.

Ronie Berggren

——–

Alla delar:

 

#1: Min orienteringsprocess bland Västernorrlands Sverigedemokrater, 11 mars 2018

#2: Sverigedemokraterna Västernorrland #2: Skalin-Klausen: Männen bakom fasaden, 26 mars 2018

#3 Sverigedemokraterna Västernorrland #3 – Ronny Edlund, en sverigedemokratisk hjälte bränd av sina egna, 5 april 2018

#4 Sverigedemokraterna Västernorrland: Det förlorade Öviks-teamet, 4 juni 2018

#5 SD Västernorrland – inkvisitionen och distriktsledningens totalitära tendenser, 20 juni 2018

#6 SD Västernorrland: Begynnelsen och Johnny Skalins inträde, 5 juli 2018