Ett tvärpolitiskt manifest riktat till alla som gemensamt vill rida ut den storm som Sverige nu ansätts av.
———–
Storm härjar över Sverige.
Avrättningar på öppna gator. Droghandel. Inbrott. Smuggling. Parallellsamhällen. Gruppvåldtäkter. Hedersförtryck. Islamisering och ISIS-krigare. En tungt ekonomiskt belastande massinvandring som går ut över servicen till de medborgare som servicen skapades för att betjäna: äldre, barn, skolungdomar, sjuka, handikappade, arbetslösa och socialt utsatta.
Alla påverkas av detta. Män och kvinnor. Unga, gamla. Svenskar som bott i Sverige i generationer och flitiga invandrare som bara bott här några år. Även i de fall man personligen inte har drabbats så känner man någon som har utsatts för brott eller nekats tillbörlig samhällsservice på grund av resursbrist.
Så här ser dagens Sverige ut. Men det har inte alltid varit på det här sättet.
1900-talet var Sveriges starka århundrade. Århundradet när vi rörde oss bort från fattigdom, dryckenskap och misär mot ett samhälle för alla, baserat på folklig solidaritet och gemenskap grundad på samspelet mellan ett starkt civilsamhälle och en statsmakt med folkets väl i fokus.
Under 1900-talets andra hälft blev Sverige ett föregångsland för hela världen. Fred. Avsaknad av den djupa fattigdomen. Jämlikhet. En allt starkare medelklass. Omfattande föreningsliv. Trygghet på sätt som få andra länder förunnats. Den svenska modellen lovordades överallt.
Allt var inte bättre förr. En del saker var sämre. Men utvecklingen var positiv. Idag är somliga saker bättre men utvecklingen negativ.
I 2000-talets nya århundrade så härjar en storm av laglöshet orsakad av politiker som istället för att lyssna på folket byggt sina politiska visioner på abstrakta utopier. Problem som kunnat fortgå och växa eftersom massmedia inte talat sanning om problemens orsaker och omfattning. Vilket gjort att politiker inte fått de verktyg som behövts för att kunna omvärdera tidigare fattade beslut.
Men nu har dammarna brustit.
En ny fattigdom bereder ut sig och gnager underifrån på medelklassen. Otrygghetens skugga vilar idag över Sveriges gator och torg. Föreningslivets gemenskaper grundad på sportsmannaanda ersätts i snabb takt av tribalismens isolering och xenofobi. Civilsamhällets historiskt sammanfogande länkar brister.
Om vi vill att Sverige ska överleva som den nation många av oss fortfarande minns, som den ansvarsfulla, förvaltande och trygga nation Sverige en gång var och högaktades för, så krävs alla goda viljors gemensamma krafter för att rida ut stormen.
Vi som vill det kräver därför några enkla saker: Att journalister beskriver sanningen som den faktiskt är utan snedsteg åt vare sig höger eller vänster. Att politiker avsäger sig personliga ambitioner och ideologiska utopier som politisk grund och istället leder landet utifrån folkets bästa uttryckt genom väljarnas vilja. Där denna folkliga vilja inte föraktas utan tillåts utkristalliseras i debatter, diskussioner och åsikter formade vid köksbordet såväl som vid seminariet.
Om sanning kombineras med ett sådant politiskt ledarskap så spelar färgen på tidningsredaktionerna och den partipolitiska beteckningen mindre roll. För när allt kommer till kritan, så vill de flesta svenskar Sverige väl oavsett från vilken del av Sverige man än kommer och vilken politisk sfär man än tillhör. Det gemensamma sökandet efter sanning och önskan om Sveriges bästa är vad som borde förena alla att på olika nivåer komma samman för att rida ut den storm som nu härjar.
Därför är det här ett manifest för Sverige och ett manifest för framtiden. Och en maning till gemenskap. Opinionsbildningens gemenskap, politikens gemenskap och lösningarnas gemenskap. Och om vi ska ha någon chans att lyckas så måste dessa gemenskaper formas nu.
Dela gärna i sociala medier om ni instämmer.
Tillsammans. För Sverige. Och för varandra.
Ronie Berggren
