Ronie

Ronie Berggren om hur Dagens nyheter genom att antyda att Nyheter idag agerar kanal för avlyssnad rysk information, helt ignorerar den Nato-vänliga och Rysslandskritiska falang av den alternativa mediamiljö som Dagens nyheter svepande utmålar som krypto-putinister.

Dagens Nyheter, under Peter Wolodarskis ledning, driver ett krig mot ”alternativmedia”. I likhet med Demokraterna i USA så har Dagens nyheter hakat på ”Rysslandsspåret” för att med hjälp av påklistrade Ryssklandskopplingar kunna svartmåla sina motståndare som lojala mot främmande makt.

Det senaste exemplet på detta är Dagens nyheters story om Nyheter Idags grävande i Hela Hälsingland-journalisten Patrik Oksanens kontakter med Utrikesdepartementet.

Bakgrundshistorien

Den 5:e februari mejlade Karolina Johannesson, som är departementssekreterare på UD till ledarskribenten Patrik Oksanen på lokaltidningen Hela Hälsingland. UD skulle anordna en konferens den 9 mars, på årsdagen av Rysslands illegala annektering av Krim, och hade då bjudit in några Rysslandskritiker, däribland Olga Skripnyuk, chef för Crimean Human RIghts Group.

Man undrade om Patrik Oksanen, som är känd som en skarp Rysslandskritiker, ville komma och intervjua dem.

Det ville han så klart.

Den 13 februari bekräftas via mejl besökarna ankomst och tid för intervju planeras mellan Oksanen och UD.

Helt naturligt.

Den 14 februari begär emellertid Pelle Zackrisson, redaktionschef på Nyheter idag ut uppgifter om Oksanens alla in- och utgående mejl med UD. I DN motiverar han sin begäran:

”Jag skulle bara göra en koll på ledarskribenter och deras kontakter med departementet.”

Nyheter idag får del av mejlen och får således vetskap om konferensen och att UD bjudit in Rysslandskritiker.

Inget mer händer och ingen artikel skrivs. UD:s konferens bryr sig Nyheter idag inte om.

Chang Frick väcker liv i mejlen, Hanif Bali hakar på

I måndags, den 12 mars, publicerar Oksanen som planerat en artikel i Hela Hälsingland, där han intervjuar Olga Skripnuk om den ryska ockupationen av Krim.

Chang Frick, chef för Nyheter idag, drar då iväg en bild på sociala medier, med en skärmdump av de mejl som hans redaktionschef Pelle Zackrisson fått ta del av genom sin begäran av mejlkonversationerna mellan UD och Oksanen. Bilden visar att Nyheter idag kände till kontakten mellan UD och Oksanen.

Frick bildkommenterar med en provokativ fråga om intervjun var ett beställningsjobb från UD?

På Nyheter idag uttalar sig Frick om vad han skrev:

– Jag minns inte om det var på Facebook eller Twitter. Men jag slängde upp en skärmdump ur mejlen med någon elak kommentar om att det luktar beställningsjournalistik. Senare, när jag funderade på det, tyckte jag det var lite väl tramsigt eftersom, vad jag förstår, är det vanligt att myndigheter tipsar journalister. Jag tog bort det igen.

Men den moderate Riksdagsmannen Hanif Bali snappar också upp skärmdumpen, publicerar även han och skriver:

Väldigt bra artikel från Oksanen, däremot hade det ju varit lite mer transparent om du hade sagt att intervjun i fråga såldes in av UD.

Han hakar alltså även han på ”beställningsjobbspåret” med en udd riktad mot såväl Oksanen som UD, men tar även han snabbt bort tweeten. I DN förklarar han varför:

– Det hörde av sig folk och sa att det var jättevanligt att UD gör så här, att det inte är kontroversiellt alls och att det är en dålig idé att göra en grej på det. Då tyckte jag att det var löjligt och tog bort dem.

Vid det laget hade emellertid Moderaternas ledning fått nys om tweeten ifråga, och en intern utredning ska nu startas.

Men det är utifrån skärmdumpen och Nyheter Idags grävande som DN sätter samman sin teori.

En slump eller ett Rysslands-samröre?

Varför hade Zackrisson begärt ut mejlen dagen efter att intervjun med rysskritikern bekräftats?

Zackrisson svarar i DN att det var en ren tillfällighet:

– Jag kom på att jag skulle göra det här helt själv, inte efter ett tips eller så. Jag skulle bara göra en koll på ledarskribenter och deras kontakter med departementet. Jag kan förstå att det väcker frågor, att de blir oroliga, men det var verkligen en tillfällighet.

Pelle Zackrisson bedömde att det inte fanns något nyhetsvärde i mejlkonversationen från UD och skickade mejlen vidare till Nyheter Idags grundare, Chang Frick – som säger att han lade upp dem på sociala medier.

Detta köper inte DN som skriver:

Hanif Balis agerande väckte stor förvåning i säkerhetspolitiska kretsar och även internt på UD, enligt DN:s källor. Särskilt det faktum att mejlen begärdes ut mindre än ett dygn efter att de skickats, samt att Bali kunde publicera dem bara minuter efter att Oksanens artikel publicerats.

Säkerhetspolitiska experter med insyn i ärendet säger till DN att sannolikheten för att det skulle vara en slump är “extremt liten”. Att använda offentlighetsprincipen och begära ut mejl är en vanlig journalistisk metod. Det som skapat oro hos UD i det här fallet är tidsaspekten – som väckt misstanken att Nyheter Idag på något sätt känt till mejlväxlingen.

Det finns tre teorier om hur det kan ha gått till, varav två – slumpen och en läcka på UD – avfärdas.

Den tredje teorin bedöms vara mest trolig: att mejltrafiken mellan Oksanen och UD avlyssnats och att Nyheter Idag på något sätt, oklart hur, fått tips om att begära ut mejlen som allmän handling.

Man tror alltså inte på Pelle Zackrissons förklaring att hans begäran gjordes av en ren slump i förhållande till den Rysslandskritiska konferens som UD-planerade. Istället tror man, utifrån anonyma säkerhetsexperter uppgifter, att Nyheter idag på ett sätt man inte vet, fått information sprungen ur rysk avlyssning av svenska myndigheter. Men samtidigt säger man att man inte har något bevis för avlyssningen:

Avlyssningen har antingen gått via Oksanens mejl, eller genom avancerad signalspaning mot UD, anger källor till Dagens Nyheter. Det sistnämnda klarar endast statliga aktörer av.

Enligt vad DN erfar finns i dag inga bevis för att det skett någon avlyssning. Däremot ser man inom UD mycket allvarligt på situationen.

När legitim Rysslandskritik blir ett politiskt slagträ

Med dessa spekulativa slutsatser kastas förstås en skugga över Nyheter idag och dess redaktionschef Pelle Zackrisson, med en överhängande fråga: Är Zackrisson och Nyheter idag Rysslandsvänliga? Hade de matats med information härrörande från rysk avlyssning av svenska myndigheter?

Patrik Oksanen, från Hela Hälsningland, är mycket riktigt en kritiker av Rysslands regim. Men han är även en kritiker av alternativmedia som han anser är alldeles för Rysslandsvänliga. En inställning som faller väl i linje med liberala internationella Rysslandskritiker, som exempelvis Ann Applebaum.

I en artikel i Expressen strax innan jul, med rubriken ”Putins lakejer finns både till höger och vänster”, skrev Oksanen:

I Sverige ser vi hur rysk propaganda är det rådande narrativet på den högra kanten från Kent Ekeroths (SD) Samhällsnytt och Nyheter Idag, som drivs av ett bolag som ägs av Medborgerlig Samlings partiledare ordförande Ilan Sadé, och sedan vidare hela vägen till nazisterna i NMR.

 

Efter nyheterna om Chang Frick och Hanif Balis tweets, retweetades Oksanens varnande artikel av höga profiler, som terroristexperten Magnus Ranstorp, Liberalernas riksdagsman Fredrik Malm med flera.

Oksanens artikel, där han kritiserade den alternativa mediamiljön för undfallenhet mot Ryssland hade emellertid bemötts av Ilan Sadé från Medborgerlig samling.

Den 3 januari 2018 krävde Sadé en ursäkt av Oskanen (som jag kommer att citera lite längre fram), varpå Oksanen svarade med en rad exempel på ryssvänliga (eller hotbildsavfärdande) artiklar i alternativmedia, däribland Nyheter idag.

Oksanen var alltså ingen vän av alternativmedia eller av Nyheter idag.

Fanns det således en önskan från Nyheter idag att i värsta fall svartmåla Oksanen, eller gräva för att hitta grund för att kritisera honom?

Zackrisson hade innan han värvades till Nyheter idag själv arbetat på MittMedia och var således kollega med Patrik Oksanen.

Det är inte omöjligt.

Journalister från mainstreammedia driver narrativ om tillvaron som de vill hamra in, även när dessa narrativ inte är sanna. Alternativmedia har uppkommit som en motreaktion mot dessa narrativ och driver ofta på för att spräcka bubblor.

Att alternativmedia granskar journalister ter sig lika naturligt som motsatsen (alternativmedia har även granskat konkurrerande alternativmedia). Det kallas opposition research. Väl använd metod i amerikanska valkampanjer (och säkert i andra sammanhang, men de amerikanska valkampanjerna är jag mest bekant med). Det är en metod som politiskt polariserad media också använder.

Men DN hoppar över det mest naturliga spåret, opposition-research-spåret, och går direkt till teorin om en pro-rysk psy-operation:

Eftersom Nyheter idag inte kan ha begärt ut informationen utan anledning så måste den naturliga anledningen ha varit att man fått nys om den Rysslandskritiska konferensen på förhand och därför begärt informationen.

Det är en oerhört grov anklagelse som DN väcker liv i utan några konkreta bevis som indikerar att så är fallet. Man utgår bara från att slumpen känns för orimlig. Och en misstänkliggörande skugga kastas sedan över Pelle Zackrisson och Nyheter idag.

Alternativmedias Rysslandskritiska falang behöver synliggöras

Låt mig därför presentera mitt eget undanskymda perspektiv på detta. Oksanens kritik mot alternativmedia är i många avseenden korrekt.

Det finns en Rysslandsvänlig falang inom alternativmedia i Sverige. Om den är lika farlig och lika medveten som Oksanen vill göra gällande kan sedan diskuteras. Men den finns där. Det råder inget snack om den saken. I Nya Tider, på Samnytt och säkert också på Nyheter idag.

Men Oksanen missar en viktig detalj.

Det finns också en starkt Rysslandskritisk falang inom alternativmedia.

Där min egen del av rörelsen, Amerikanska nyhetsanalyser, går längst fram i ledet.

Jag har nämligen under Amerikanska nyhetsanalysers tioåriga existens (ett decennium som gör Amerikanska nyhetsanalyser till en av de äldsta aktörerna i den svenska alternativmiljön), varnat för Rysslands växande imperieambitioner, gjort många intervjuer med folk som varnat för detta, och recenserat böcker om ämnet.

John Gustavsson, som i grund och botten var min kollega på Amerikanska nyhetsanalyser, men som nu främst skriver krönikor på Samnytt (och tidigare på föregångssajten Avpixlat) är ett annat exempel. John varnar återkommande för Rysslands imperieambitioner och kritiserade i många Avpixlat-texter de ryskvänliga elementen inom alternativmedia. I avsnitt 45 på Amerikanska nyhetsanalyser, från 2014, pratar vi specifikt om hotet från Ryssland. Och avsnitt 502 från december 2017 är ett specifikt avsnitt om varför Sovjetunionens Gulagläger inte får falla i glömska.

Vi är anglo-saxiskt konservativa republikaner. Med en sannolikt mer hökaktig inställning mot både Sovjetunionen och Putins Ryssland än DN någonsin har haft.

Pelle Zackrisson är inte en del av Amerikanska nyhetsanalyser. Men han har ofta gästat min podcast.  Jag har hälsat på honom och lärt känna honom väl som en USA-vän, EU-vän och Nato-vän.

Han är inte någon Putin-anhängare med önskan att tona ner Rysslands nya imperieambitioner. Tvärtom, så är han kritisk till USA:s president Donald Trump just på grund av dennes tvetydiga syn på Putins Ryssland.

Zackrisson är redaktionschef och journalist för Nyheter idag. Inte opinionsbildare. Men om han hade varit det på Nyheter idag, så skulle han ha ingått i samma falang som mig, den Rysslandskritiska falangen av alternativmedia.

Vi tre nämnda som alla primärt verkar utanför etablerad media, har dessutom lite olika syn på saker. Zackrisson är alltså USA-vän, EU-vän och Nato-vän. Samma inställning som Liberalerna har, med undantag för att Zackrisson är USA-vän även när republikanerna har makten i Vita Huset.

Jag, och John Gustavsson, är USA- och Nato-vänner. Däremot är vi inte EU-vänner eftersom vi – genom vår brittiskt anglo-saxiska (inte pro-ryska) EU-kritik – anser att EU håller på att utvecklas till att bli precis som Ryssland: en växande byråkrati med överstatliga tendenser som hotar de enskilda medlemsländerna och dess medborgares individuella frihet. En parallell jag själv skriver om i min allegoriska text ”Sagan om Unionen” från 2012.

Jag och John Gustavsson skiljer oss däremot ifråga om Donald Trump, som John motsätter sig utifrån den republikanska #NeverTrump-kritiken, anförd av senator Ben Sasse, om att Trump är en karaktärs- och principlös person, och därmed en dålig republikan. Medan jag å min sida stöder Trump på grund av att jag anser att Trump var bättre än det demokratiska alternativet.

Gemensamt är dock att vi motsätter oss Putins Ryssland. 

Oksanen och andra som kritiserar alternativmedia skulle faktiskt gynnas av om de nyanserade sina beskrivningar med att åtminstone notera att det också finns en, måhända liten, men likväl tydlig Rysslands- och Putinkritisk falang inom alternativmiljön.

Opportunism, inte konspiration

Men för att återvända till Nyheter idag och storyn som DN vill spinna kring sitt narrativ om en Rysslandsvänlig alternativmiljö .

Chang Frick (som jag personligen inte känner alls) är sannolikt ryssvänligare än Zackrisson. Jag har inte uppfattat honom som någon stark eller konsekvent förespråkare av en anglo-saxisk världsordning i Reagans och Thatchers anda. Men det är inte heller de socialdemokrater eller moderater som nu kritiserar honom.

Det Zackrisson fick ut ur mejlväxlingen mellan Oksanen och UD var inget som Nyheter idag gjorde någonting av. Däremot slängde Chang Frick ut en skärmdump av mejlkonversationen på sociala medier när Oksanens intervju väl blivit publicerad.

Varför gjorde han det?

Gjorde han det i syfte att misskreditera Oksanen på grund av dennes kritik mot Ryssland?

I DN:s ögon hänger säkert den frågan också i luften. Men så var det knappast.

Det sannolika svaret är att Frick inte är vänligt inställd till Oksanen, på grund av att denne ofta gnäller på alternativa medier som exempelvis Fricks Nyheter idag. Frick såg därför chansen att insinuera att Oksanen gör beställningsjobb åt en socialdemokratisk regering som Chang Frick själv driver opposition mot.

Därtill kunde han med sin skärmpdump också stärka förtroendet för Nyheter idag genom att visa att han hade information om bakgrunden till Oksanens artikel. Information utanför allmänhetens kännedom som han genom att flasha med givetvis hoppades skulle bidra till att stärka Nyheter idags varumärke.

Jag har noterat att journalister gör så ibland. De flashar med A och B på Twitter och Facebook och hoppas på allmänhetens gillande och sin gelikars ryggdunkningar.

Chang Frick kunde inte låta bli att göra samma sak. Och Hanif Bali hakade på.

Svårare än så tror jag inte att det var.

Ryssland – ett svagt vapen i redaktionsmedias krig mot alternativmedia

Men Dagens nyheter spinner ihop en vild teori om en Rysslandskoppling. Zackrissons begäran av Oksanens mejl kom för tätt inpå för att vara någon slump i förhållande till rysskritikernas Sverigebesök är en tes de anstränger sig för att få bekräftad: Nyheter idag måste ha fått förhandsinformation om besöket och därför begärt ut mejlväxlingen; och förhandsinformationen kan bara ha grävts fram genom rysk avlyssning, där ryska aktörer sedan feedat informationen till svenska kanaler som de ansett vara ryssvänliga. Som Nyheter idag.

Några bevis för detta läggs inte fram. Det är en lös teori. Men en teori som passar som handen i handsken i Peter Wolodarskis önskan, inte bara att misskreditera alternativmedia, utan även för att utmåla dem som ett nationellt säkerhetshot som måste släckas ned.

Men om man nu vill klistra ”ryska lakejer” på alternativmedia, så anser jag att det hade varit en fördel om man valt något annat än den anglo-saxiska, pro-republikanska och tydligt Rysslandskritiska falangen som exempel.

Ilan Sadé krävde i sin replik mot Oksanens kritik av alternativmedia, en ursäkt. Sadé menade att det finns anledning att vara på sin vakt mot rysk påverkan, men att den diskussionen fått en släng av paranoia i Sverige, och blivit ett vapen i händerna på aktivister. Ilan Sade skriver:

 

Egentligen borde detta snabbt lösas med att Oksanen vänligen ber mig om ursäkt, för denna nedriga smutskastning är inte acceptabel. Vad gäller förhållandet till Ryssland och den ryska regeringens påverkan på debatter i andra länder finns det anledning att vara på sin vakt, men i Sverige har diskussionen ibland drag av paranoia.

Skrivs det någonting någonstans som kan anses gynna något ryskt intresse – eller ”narrativ” som det numera brukar heta – anses tydligen skuldfrågan vara avgjord. Pang bom. Senator McCarthy hade känt sig hemma i vissa febriga svenska debattörers yrande.

Dagens nyheter gör samma sak som Oskanen tidigare gjorde. Gör hönor av fjädrar, drar stora växlar och viftar med brinnande brännmärken. 

Själv har jag inte blivit anklagad för något ryskt samröre. Så jag kräver ingen ursäkt. Däremot efterlyser jag bättre journalistik. En DN-artikel om Sveriges USA- och Nato-vänliga, Rysslandskritiska alternativmediafalang vore en välkommen kompensation för halmgubbeartiklarna.

Ronie Berggren