Ronie Berggren om varför det behövs en ”massinvandringens svarta bok” över alla de som fallit offer för den västerländska massinvandringens negativa konsekvenser. ”Om detta må ni också berätta”, skulle boken kunna heta.
——-
På 1990-talet, efter kommunismens fall, skrevs ”Kommunismens svarta bok”. En grupp historiker gick ingående igenom de brott som begåtts i kommunismens namn, vilket gav ordentliga verktyg för att argumentera och kritisera kommunismen.
Sverige, och alla länder i västra Europa, skulle behöva en liknande bok om massinvandringen. Inte för att svartmåla de många enskilda invandrare som kommit till Sverige i syfte att bidra, integreras och bli en del av den svenska samhälls- och värdegemenskapen, men för att visa vad som inte har fungerat: Den urskillningslösa invandringsström som i horder tagit sig in genom Sveriges svängdörrar; inte för att bidra, utan för att leva, utnyttja och erövra.
Kommunismens svarta bok var inte den första bok att skildra den mänskliga tragedi som bakom järnridån doldes för omvärlden. På 1960-talet skrev Aleksandr Solzjenitsyn sina ingående skildringar av de sovjetiska arbetslägren, Gulag. Men Solzjenitsyn svartmålades av kommunisterna och tvingades lämna Ryssland, och kommunister i väst fortsatte att relativisera kommunismens fasor.
Sverige har också haft sin beskärda andel av varnande härolder vars inflytande emellertid var begränsat eftersom också de stigmatiserades av allmänhet och mainstreammedia.
Under 2000-talet var det alternativmedia som lyfte fram massinvandringens destruktiva konsekvenser i Sverige.
Där fanns namn och bilder på utsatta flickor som blivit våldtagna tillsammans med bilder på gärningsmännen som nästan alltid var utlänningar. Människor som kommit hit utan att granskas och som helt i skymundan kunnat ägna sig åt sitt barbari eftersom svenska myndigheter och svensk media blundade inför detta. Ett sådant exempel var 27-åriga Elin Krantz, som utsattes för ett våldtäktsförsök 2010 och sedan mördades av etiopiern Ephrem Tadele Yohannes. Bilderna på hennes sargade kropp kablades ut i alternativmedia, vilket på ett starkt sätt etsade fast på näthinnan att något gått fel i Sverige.
Alternativmedia var viktiga källor för upplysning, men kunde inte nå en bredare allmänhet eftersom de likt Solzjenitsyn, svartmålades av de rådande media- och samhällsinstitutionerna.
Kommunismens svarta bok bekräftade med ett vetenskapligt helhetsgrepp det som Solzjenitsyn hade vittnat om. En massinvandringens svarta bok skulle göra samma sak. Listan på problem som redan idag bevisligen kan kopplas till massinvandring är lång: bidragsfusk; dubbla identiteter; islamisering; hedersförtryck; klanstrukturer som nästlar sig in i det svenska samhället; drogkarteller; inbrottsligor; organiserat tiggeri; utländska svarta pengar; och så vidare.
Händelser som dessa kan idag bekräftas genom otaliga vittnen som fallit offer, genom fällande domstolsbeslut, genom polisrapporter och journalistiska gräv. Många av er som läser detta har säkert era egna historier att berätta.
Men fortfarande saknas helheten, bokslutet över det massinvandringsexperiment som Sverige och många andra länder i västra Europa ägnat sig åt de senaste årtiondena. Därför behövs massinvandringens svarta bok, där de subjektiva händelserna systematiseras i statistik men samtidigt förblir levande exempel från den förändrade verkligheten. En bok, som likt kommunismens svarta bok kan sätta punkt för dem som försöker relativisera problemen.
En sådan bok skulle inte enbart vittna om de nya problem som Sverige fått om halsen på grund av den urskillningslösa massinvandringen utan även upplysa oss om vad och vilka som banade väg för detta; vilka som öppnade svängdörrarna, och varför.
Det är minst lika intressant som att granska dem som sedan rusade in och härjade.
”Massinvandringens svarta bok” efterlyses således. Det vore ett projekt väl värt att ge några miljoner i anslag till – istället för alla andra diverse ”dumhetsprojekt” som Sveriges regering finansierar.
Mitt namnförslag: ”Om detta må ni också berätta”.
Ronie Berggren
