Ronie Berggren om varför nationalism går att härleda till Bibeln och är en del av den europeiska kristna civilisationens framväxt.
—
Idén om nationen har gjort comeback i den samtida debatten, vilket lett till att det har blossat upp en debatt om huruvida nationalism är förenlig med bibelkristen tro. Som kristen kan man se saken från olika håll, men att det finns bibliskt stöd för tanken om nationalstater är tydlig och något som även åberopades av USA:s författningsfäder när de argumenterade för skapandet av världens första moderna demokrati.
Här två bibelord följt av egna kommentarer i förhållande till två stora samtidsfrågor, invandring och försvar.
1. Invandring på förljugna premisser:
Josua, kapitel 9:
När alla kungarna på andra sidan Jordan, i Bergsbygden, i Låglandet och i hela Kustlandet vid Stora havet upp mot Libanon hörde vad som hade hänt hetiterna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna, slöt de sig samman för att strida tillsammans mot Josua och Israel.
Men när invånarna i Gibeon hörde vad Josua hade gjort med Jeriko och Ai, handlade de för sin del med list: De gick i väg och påstod sig vara sändebud. De lade utslitna packsäckar på sina åsnor, och utslitna, sönderspruckna och lagade vinsäckar av skinn, och tog utslitna, lappade skor på fötterna och klädde sig i utslitna kläder. Dessutom var allt bröd de tog med sig som reskost torrt och smuligt.De kom till Josua i lägret vid Gilgal och sade till honom och till Israels män: ”Vi kommer från ett avlägset land. Slut förbund med oss.” ’Men Israels män svarade hiveerna: ”Kanske bor ni här mitt ibland oss. Hur skulle vi då kunna sluta förbund med er?”Då sade de till Josua: ”Vi är dina tjänare.” Josua frågade dem: ”Vilka är ni, och varifrån kommer ni?”De svarade: ”Dina tjänare har kommit från ett mycket avlägset land för Herren din Guds namns skull. Vi har hört ryktet om honom och allt han har gjort i Egypten, och allt han har gjort med amoreernas båda kungar på andra sidan Jordan, med kung Sichon i Heshbon och kung Og i Bashan som bodde i Ashtarot. Därför sade våra äldste och alla invånare i vårt land till oss: Ta med er reskost och gå och möt dem och säg till dem: Vi är era tjänare, slut nu förbund med oss.’ Det här brödet var nybakat när vi tog med det hemifrån till reskost, den dag vi gav oss i väg för att gå till er. Men se, nu är det torrt och smuligt. De här vinsäckarna var nya när vi fyllde dem, och se, nu är de sönderspruckna. Och kläderna och skorna vi har på oss har blivit utslitna under vår mycket långa resa.”Då tog Israels män av deras reskost men frågade inte Herren. Och Josua lovade dem fred och ingick förbund med dem att de skulle få leva, och församlingens furstar gav dem sin ed.
Men när tre dagar hade gått sedan de ingått förbund med dem, fick de höra att männen var deras grannar och att de bodde mitt ibland dem. (Josua 9)
Lögnen uppdagades, de hade sökt asyl på falska premisser. Eftersom Israel redan gett sitt löfte dödades de inte, men de straffades och gjordes till trälar:
”På den dagen gjorde Josua dem till vedhuggare och vattenbärare åt församlingen och vid Herrens altare, på den plats han skulle utvälja. Så är de än i dag.” (Josua 9:27)
Kristna har glömt principerna
I dagens Sverige har kristna inte hörsammat de här principerna. Istället har kristna hoppat på socialismens och liberalismens utopiska godhetsaktivism när det kommer till invandring, och i praktiken förespråkat öppna gränser.
Kristna är generellt inte utopiker, men har likväl förespråkat samma politik som utopiska politiker gjort, något de legitimerat genom att hänvisa till den minoritet av invandrare som kommit hit av legitima skäl och som det fungerar för. Ofta invandrare som de kristna fått kontakt med via sina kyrkliga verksamheter.
Men den praktiska konsekvensen av massinvandringen har för Sverige blivit att kristna ställt på just den politiska sida som öppnat dörrarna för omfattande laglöshet, uttryckt i utländska ligor, gruppvåldtäkter, islamism, stort ekonomiskt missbruk och samhällsproblem som idag blivit så stora att vi knappt är kapabla att bemäktiga dem. Kristna har inte ställt sig på denna sida i syfte att välkomna destruktivitet utan på grund av den samtida kristenhetens oförmåga att tänka på evangelium och den på kristna förvaltartanken samtidigt, och däri hitta balansen. Historiskt fann kristna balansen mellan kristendomens allomfattande och gränslösa kärleksbudskap och insikten om nationellt förvaltande genom att förespråka mission. Missionen byggde på insikten om att vi här i Sverige har det bra, därför måste vi åka iväg för att hjälpa andra att också få det bättre. Tanken att denna hjälp skulle erbjudas genom att öppna Sveriges dörrar på vid gavel är en mycket ny idé och inte vad kristenheten, vare sig den hög eller lågkyrkliga, betonat i historien.
2. Nationalism och försvar:
Här ett annat bibelord om nationalism, från Nehemja, när judarna skulle återuppbygga muren efter fångenskapen i Babylonien. Fiender lägrar sig för att tillintetgöra drömmen om en judisk stat. Nehemja berättar:
Då ställde jag upp folket bakom muren på de lägsta och mest öppna platserna. Jag ställde upp dem i släktordning med svärd, spjut och bågar. Sedan jag inspekterat allt steg jag upp och sade till stormännen, föreståndarna och det övriga folket: ”Var inte rädda för dem! Tänk på Herren, den store och fruktansvärde, och kämpa för era bröder, era söner och döttrar, era hustrur och era hem.” (Nehemja 4)
Vad blev resultatet? Jo fienden insåg att det inte skulle gå- eller vara för kostsamt att segra, så man gav upp:
När våra fiender hörde att vi kände till deras plan och att Gud hade omintetgjort den, vände vi alla tillbaka till muren, var och en till sitt arbete.
Även här har dagens kristna misslyckats i förståelse, och färgats av vänsterdiskurser.
Under min studenttid hade jag kristna studentkompisar som jämförde nationen med televerket, och inte förstod principen ovan; att nationen är den yttersta garanten för ett folk – en bättre institution än såväl den pre-nationella tribalismen av hederskultur, såväl som den pre-nationella imperialismen där folk styrs av härskare långt över dem.
Kristna ledare genom hela historien, redan innan demokratin, har förstått dessa saker. Men inte dagens kristna, som här i Sverige i stor utsträckning färgats antingen av sin socialistiska samtid, som på ideologiska grunder till förmån för föreställningen om en transnationell arbetarrörelse framställt nationalism som sprungen ur nazismen, eller av nyliberalismen som öppet förespråkat världsfederalism som något bättre än nationalism.
Men nationalism handlar om något annat, om folks rätt att styra sig själva. Idéer som har utvecklats med tiden. Israels barn för 2 500 år sedan levde inte i en modern liberal nationalstat – men den grundläggande principen om oberoende och självstyre fanns där. Det märkts i bibeltexterna och det ger också en grund för kristna som orienterar sig i tillvaron med hjälp av bibeln att finna argument i debatten.
Ronie Berggren
