Del 7 i Ronie Berggrens serie om Etiopien. Här beskrivs hur premiärminister Abiy Ahmed efter att Addis Ababa säkrats, riktat blicken mot omvärlden, samtidigt som TPLF har inlett nya attacker mot regionerna i norr, Amhara och framförallt Afar. Hundratusentals har drabbats av nytt lidande som den etiopiska regeringen såväl som det internationella samfundet måste bemöta.
———-
Läs också:
Konflikten i Etiopien – del 1: En demokrati föds och tvingas kämpa för överlevnad
Konflikten i Etiopien – del 2: Etiopien vinner kriget genom att inte låta sig dikteras
Konflikten i Etiopien – del 3: Vad som triggade västs U-sväng om Abiys regering
Konflikten i Etiopien – del 4: USA drar åt straffåtgärdernas snara
Konflikten i Etiopien – del 5: #NoMore – kampen mot västvärldens ensidiga medianarrativ
Konflikten i Etiopien – del 6: USA och Etiopien måste bygga vänskap
Konflikten i Etiopien – del 8: En dialog för framtiden
———-
I mina tidigare artiklar har jag beskrivit det yttre trycket mot den etiopiska demokratin: Hur Etiopien överlevde attacken från det gamla diktaturpartiet TPLF trots Västs oförmåga att ställa sig på den rätta, demokratiska sidan av konflikten.
I denna artikel ämnar jag beskriva hur Abiy Ahmed de senaste två månaderna har visat upp för det internationella samfundet att Etiopien har överlevt och att Addis Ababa är öppet för omvärlden. Men samtidigt som det har gjorts, har de gamla krafterna i TPLF omgrupperat och gjort nya attacker mot regionerna i norr, i skrivande stund främst mot Afar.
Dessa attacker måste belysas och bemötas hårt av både regeringen och det internationella samfundet. Etiopien måste i denna stund också klara av att bolla två diametralt motsatta storpolitiska pågående realiteter samtidigt: Både Kriget och Freden.
Det här är del 7 i min serie om konflikten i Etiopien.
Fredens ankomst:
Abiy Ahmed bygger internationella relationer
Abiy Ahmed hade efter sitt deltagande på fronten och efter att det primära hotet från TPLF var avvärjt, återvänt till huvudstaden Addis Ababa. I rollen som regeringschef var han ytterst ansvarig för att hålla i trådarna till det internationella samfundet och visa att den västvärld som bara tre månader tidigare hade varnat för Etiopiens sammanbrott, hade haft fel.
Detta gjordes genom en rad effektiva program som löpande lanserats från december 2021 till februari 2022.
The Great Home Coming
Det första initiativet var The Great Home Coming. Addis Ababa hade inte fallit, och det fanns inga likheter mellan Etiopien och Kabuls fall i Afghanistan ett halvår tidigare. För att bevisa det för omvärlden bjöd den etiopiska regeringen in diasporan i världen till ett event kallat The Great Home Coming, där målet var att en miljon diaspora-etiopier skulle återvända för att under cirka en månads tid fira etiopisk och jul och nyår i sitt hemland. Tillställningen förklarades:
Ethiopian Homecoming challenge is an initiative forwarded by HE Prime Minister Dr Abiy Ahmed calling one million Ethiopians, Ethiopian origins and friends of Ethiopia to come to Ethiopia following the Gregorian New Year. The call was made to debunk the undue pressure exerted on Ethiopia; to defy interference and show solidarity of Ethiopians on national issues. As a million diaspora are expected to arrive, a national committee comprising six sub committees has been formed to coordinate this grand event. In the coming 30 days, events ranging from symposiums, sports festival and visits to IDP that would encourage sustainable diaspora engagement have been planned.
Kallet hörsammades. I artikel 5 beskrevs NoMores grundare Hermela Aregawis hemkomst. Mängder av andra hörsammade och resorna till Etiopien har bokats av tusentals etioper från västerländska länder som avrått resorna på grund av ”säkerhetsläget”.
För de återvändande, som kommit i omgångar primärt under december och januari, har tillställningar, seminarier och liknande anordnats i Addis Ababa och många har även tagit med sig gåvor och hjälp för att kunna bidra till återuppbyggandet av de norra regionerna.
The Great Home Coming blev Etiopiens sätt att visa världen att landet inte var någon ”failed state”, utan ett tryggt land öppet för världen. Här några filmklipp:
Här också en läsvärd artikel om The Great Home Coming.
Internationell diplomati
Abiy Ahmeds nästa uppgift var att stärka de internationella relationerna. I föregående artikel nämndes telefonsamtalet mellan Abiy Ahmed och Joe Biden, efter en ettårig radiotystnad de två emellan. Men Abiy Ahmed har också gjort många besök i regionen och hos dem som stod Etiopien bi när väst inte gjorde det.
Turkiet
Den 17 december besökte han Turkiet för att delta på Turkiets Afrikakonferens.
I samband med besöket twittrade han också:
I commend @RTErdogan for sustaining a platform that continues to advance and promote mutually beneficial cooperation between Turkey and African countries. This Summit is an important mechanism for development cooperation.
Förenade arabemiraten
I slutet av januari besökte han Förenade Arabemiraten.
Kina
Den 31 januari gratulerade Abiy Ahmed också Kina på det nya året och tackade för det stöd som Kina gett under Etiopiens krisår:
Abiy Ahmed har gratulerat Kina, besökt Erdogan i Turkiet, Förenade arabemiraten och knutit goda band med Ryssland. Länder som alla har problematiska förhållanden med väst, men där han själv stakat ut en egen väg som varit nödvändig utifrån Etiopiens egna intressen.
Undantagstillståndet avskaffas
I slutet av januari lät regeringen också skrota det av väst mycket kritiserade undantagstillståndet som gav polisen rätt att kontrollera identitetskort och granska tigrayaner extra noggrant. Det upphävdes nu tre månader tidigare än den lagstadgade 6-månadersperiod som egentligen gällde.
En förändring som vittnade om att Etiopien blivit en demokrati. När diktatur råder blir undantagslagar nämligen permanenta och används löpande för att slå ner inte bara på reella hot mot nationen, utan också på hot från den politiska oppositionen. Så hade TPLF gjort när de styrde landet, så gjorde inte den nya regeringen.
Afrikanska Unionens möte
Den stora händelsen var emellertid Afrikanska unionens (AU) konferens i Addis Ababa i början av februari. En konferens som fått skjutas upp på grund av Covid-19 och som aldrig skulle ha kunnat hållas om västvärldens skräckscenarion varit närheten av att besannas. Men nu kom Afrikas alla ledare till Etiopien för att överlägga om kontinentens framtid.
Här några klipp:
Abiy Ahmeds tal
Abiy Ahmed höll också ett tal, där han talade om Afrika, framtidens utmaningar gällande klimatförändringar, fredsprocesser och utveckling. Han föreslog även att Afrikanska Unionen skulle skapa ett eget mediahus för att kontra enkelspårig västerländsk media vars felaktiga skildringar Etiopien fått uppleva på nära håll. Här hela Abiy Ahmeds tal:
Att den Afrikanska unionen kunde hålla mötet i Addis Abba var precis som The Great Homecoming ett vittnesbörd om Etiopiens styrka som i synnerhet västvärlden hade underskattat.
Men allt i landet var tyvärr inte frid och fröjd.
Krigets återkomst
TPLF:s fortsatta attacker i de norra regionerna
TPLF hade i slutet av december 2021 drivits tillbaka till Tigray och den federala regeringen valt att inte gå in i regionen eftersom det sannolikt skulle utlösa ett långdraget krig. Förhoppningen var nu att TPLF skulle inse att de var besegrade, tänka över saken och sedan komma till förhandlingsbordet.
Invasionen av Afar
Men snart kom rapporter om att TPLF tagit tillfället i akt att samtidigt som regeringen skiftat fokus mot de internationella relationerna, omgruppera och inleda nya attacker mot regionerna söder om Tigray. I skrivande stund framförallt mot den östra regionen Afar.
Afar består till största del av en boskapsdrivande nomadbefolkning med en självständig sunnitisk islam som folkreligion. De lever nära naturen. TPLF:s attacker har drabbat dem mycket hårt. Den 4 februari intervjuades Nebiyu Asfaw, medgrundare till The Ethiopian American Development Council, av NoMores grundare Hermela Aregawi. Asfaw berättade då:
”There has been reports coming out for at least two weeks now, of the TPLF forces killing civilians, destroying infrastructure. And the only route into Tigray to transport humanitarian relief and medical supplies is actually being blocked by the TPLF because of this offensive.”
Journalistiken från regionen var även denna gång ytterst få. Men vittnesbörden sipprade allt snabbare fram. Den 6 februari skrev Canberra Times om den australiensiska sjuksköterskan Valerie Browning som spenderat 27 år i Afar. Hon berättar i artikeln om det lidande Afar just nu i denna stund är drabbat av.
”We have a massive, full scale war in northern Afar affecting five districts and close to half a million people,” she tells AAP.
”There are at least 300,000 displaced people walking for days to find food, water or medical attention.”
Hon skulle senare intervjuas av den kanadensiske Etiopien-experten Jeff Pearce, som den 7 februari skrev:
I had a few brief exchanges with Valerie Browning today over WhatsApp; the Australian woman who runs the Afar Pastoral Development Association …
What the TPLF are doing is a “full-scale offensive” on Afar, she says, with not only military strikes but the people’s livelihood “being systematically wiped out by Tigray.”
… “We [were] pushed out of Central West Afar on December 3rd,” wrote Browning. “They left upwards of 2,000 TPLF corpses on the battlefields of the districts.”
… I asked her what else she would want to see done in terms of immediate aid or say, protection of the IDPs.
She wrote back that she wanted to see governments of the world recognize and condemn the atrocities happening in Afar right now. The region doesn’t “even have Ethiopian army support due to the recent staging of African Union Summit in Addis.” The government “has actually lied to [the] world to say [there’s] currently no conflict in the country. During the Summit, Afar died in their hundreds in Barahale.”
En order uppdagades också från tigrayanska myndigheter om att plundra Afar:
English translation of letter in Tigrigna, reportedly seized in Afar, clarifying a team was dispatched by Regional State of Tigray to confiscated whatever meagre possessions available.
Zone2 currently invaded by Tigray forces had no access to basic services since the war started. pic.twitter.com/NHdpA16meP— Dahilon (@dahilony) February 6, 2022
Den 25 januari skrev Awasa Guardian:
After several weeks of shelling Afar border towns, TPLF rebels have “captured Magale and Abala” areas, the ARS communication office confirmed today. Thousands of Afars have been displaced and dozens of civilians killed in the Tigrayan offensive, as of January 24.
The TPLF offensive into Afar zone 2 began soon after the Ethiopian government declared ceasefire at the end of December 2021, local sources confirmed. There is widespread anger among the Afar community who say the federal government has ignored their calls for help since Prime Minister Abiy’s ruling party announced a “national dialogue commission” in December despite continued TPLF attacks. Despite reassuring words and rhetoric from Ethiopian generals that the government will defend Afar from TPLF, critics say these have been empty words as Afar people are left abandoned due to politics and indecision from Addis Ababa. For days, Afar regional police and forces have alone resisted the Tigrayans who use artillery and superior weaponry.
Den 27 januari skrev Ethiopian Monitor om konsekvenserna av TPLF:s förnyade attacker mot Afar:
More than 200,000 people in Northern Ethiopia have been displaced from their homes due to TPLF’s renewed attacks, an official said on Thursday.
The attacks by the terrorist-designated group in Afar region have recently been rising, according to federal and regional officials.
“The latest atrocious attack by TPLF on Ab’ala, Magale towns and Barhale; Erbiti areas in the Region displaced more than 200,000 people,” said Ambassador Taye Atske Selassie, Permanent Representative of Ethiopia to the United Nations on Thursday.
Humanitarian relief has also been “completely blocked by TPLF terrorist Group by TPLF ”, Ambassador Taye said.
“These wicked attacks are planned and executed to inflict more suffering on the people of Ethiopia,” he added.
The attacks and shelling of the Afar region forced the WFP trucks heading to Tigray carrying humanitarian supplies to return halfway to Mekelle earlier this week.
“It’s evident that TPLF leaders are starving people in pursuit of a perilous political game,” said Permanent Mission of Ethiopia to the UN in a Twitter message following the return of the convoys on Tuesday.
Federal government officials have been asking the international community to condemn the TPLF’s latest aggression in recent meetings with foreign dignitaries while facilitating more aid flights to Tigray to deliver humanitarian supplies.
Storbritanniens Afrika-sändebud, MP Vicky Ford, besökte också Etiopien och drog slutsatsen att TPLF hade del av skulden för de stoppade FN-konvojerna. Hon lät därför meddela:
“As I said to PM Abiy last week, I now say to the TPLF – fighting must stop and civilians must be prioritized,”
Ett uttalande betydligt mer i balans än många andra och tidigare uttalanden från väst om konflikten.
Hur TPLF motiverade attacken mot Afar
Den 25 januari hade TPLF trappat upp attackerna och motiverade det med att de ville slå ut Afars regionala milis, The Red Sea Afar Force, såväl som eritreanska soldater som de hävdade hade återvänt till de södra regionerna efter TPLF:s tillbakadragande i december. De menade också att FN:s hjälpkonvojer stoppades av Afars milisstyrkor från att komma in i Tigray, där befolkningen led stor nöd och den enda vägen in gick via Afars huvudstad Semera och Tigrays huvudstad Mekele.
Att befolkningen inne i Tigray lider av svält och akut medicinbrist råder inga tvivel om. Grundorsaken är torka och gräshoppor i kombination med en avskuren logistik som gjort att FN haft mycket svårt att leverera hjälp till den tigrayanska befolkningen. Den 27 januari skrev ABC News:
”Nearly 1,500 people died of malnutrition in just part of Ethiopia’s blockaded Tigray region over a four-month period last year, … The deaths were overwhelmingly from malnutrition, infectious disease and noncommunicable diseases as the health bureau and partners sought to gauge the effects on Tigray’s population of its health system being largely destroyed by combatants.”
Den enda vägen för hjälpkonvojer att köra in i Tigray går via Afars huvudstad Semera och Tigrays huvudstad Mekele. Denna väg är avstängd. Den 25 januari skrev Daily Mail:
On Sunday 27 trucks carrying 800 tonnes of food left for the Tigray capital Mekele from the neighbouring Afar region along the only functional land route, according to the World Food Programme.
But the convoy has since Monday been stuck at a checkpoint in the town of Serdo, two humanitarian officials told AFP Tuesday, and it is unclear whether it will proceed.
Government spokesman Legesse Tulu said Monday that rebels from the Tigray People’s Liberation Front (TPLF) had ”attacked” locations including the town of Abala along the Tigray-Afar border, ”cutting off the primary artery of humanitarian aid”.
He said tens of thousands of people had been displaced over three days and that there were ”no government defence forces in this area”.
TPLF hävdade att Afars milis stoppade konvojerna. Detta tillbakavisades av såväl Afars lokala myndigheter som av den federala regeringen. Den federala regeringen meddelade att några regeringsstyrkor inte fanns i Afar – vilket var en av orsakerna till att Afar var så besvikna på regeringen – men att skulden för de uteblivna FN-konvojerna vilade på TPLF, som initierat en ny konflikt, inte på Afars milis. Regeringens Minister of Government Communications Service, Legesse Tulu, var därtill glasklar, den hunger som nu drabbade Tigray var TPLF:s fel. Om någon part använde svält som vapen så var det TPLF – och det var sin egen befolkning de lät svälta ut:
“As a result of the TPLF renewed attacks on Aba’ala, the only humanitarian corridor in the Afar region, humanitarian convoys had to stop their travel to Tigray & return. This indicates that the terrorist group is still trying to use hunger as a political tool,” said Government Communication Service.
Den etiopiska regeringen meddelade också att flyg skulle användas för att skicka nödhjälp till Tigray, tills konvojerna kunde komma igång igen. Daily Mail nöjde sig med att skriva att de inte kunde avgöra vilken av de båda sidorna som hade rätt eller fel:
”The competing claims could not be independently verified.”
Varför TPLF faktiskt attackerade
Faktum var dock att TPLF:s attacker hade börjat långt innan FN:s matkonvojer stoppades. TPLF hade också en historia av att utnyttja FN-transporterna i egna krigssyften. Därtill en historia av att använda barnsoldater och helt ringakta sin egen befolkning. De nya attackerna mot Afar var därtill betydligt mer omfattande än att bara bryta en påstådd blockad. Något de mer 200 000 flyktingarna i Afar vittnar om.
Varför gjorde då TPLF ett nytt utbrytningsförsök från Tigray?
Nebiyu Asfaw spekulerade på intervjun med Aregawi vidare om varför TPLF angrep:
”No one knows what they want, they might be trying to re-occupy Afar, they might be trying to get to the Djibouti highway to block Ethiopia from the port. But they are causing a lot of devastation.”
Twittraren Addis_Qnie, MD, som löpande analyserat konflikten och följs av många på sociala medier, resonerade i ett antal punkter kring TPLF:s orsaker till nya strider:
2/ TPLF knows it can only survive if there is active conflict. Without war keeping the populace in a state of near constant fear and paranoia will be nigh impossible. This makes the prospect of ordinary Tigrayans showing their discontent, a very real possibility.
3/ With that in mind TPLF will do all it can to keep the war going. After another round of conscription TPLF has been getting ready to launch an all out attack against #Afar and #Amhara.
6/ In short TPLF has NO intention of negotiating with GOE because there are no incentives for it to do so. Peace will be the death of TPLF!
7/ The leaders of TPLF have no compunction about sacrificing as many Tigrayan youth as needed. Their system is one that converts these sacrifices into more time for the TPLF system of oppression.
9/ The MSM & @UN can shatter this web of deception by telling the truth that it’s #TPLF that is blockading aid from #Tigray. If only @antonioguterres would suddenly grow a spine or the media a conscience! In the meantime thousands will die & thousands more will be displaced. SAD!
TPLF vill förbli relevanta och krig är deras enda sätt att förbli det.
Men även om den etiopiska militären ännu inte är aktiva i Afar och ännu inte uppbådat någon motoffensiv, så har militären blivit alltmer otålig. Den etiopiska regeringen ville ha dialog, men med det fortgående kriget har militära ledare dragit slutsatsen att man måste agera hårdare mot TPLF.
I en intervju den 22 januari med statliga Fana broadcast, sa de etiopiska försvarsstyrkornas (EDF) biträdande arméchef, general Abebaw Tadesse, att fred inte kan uppnås förrän TPLF är krossade:
”Tigray is part of Ethiopia and no force will stop us from entering. We will enter and we will eliminate the enemy. There shouldn’t be any confusion about this.
The people of Ethiopia shouldn’t think that it is over, it is not over. The main thing here is we have stopped because we have to prepare ourselves. This enemy is still there, and it has to be absolutely eliminated. We will not negotiate with them.”
Ett uttalande som inte har backats upp av regeringen, men som tydligt visar frustrationen över att konflikten fortgår. Regeringen vill ha fred, men TPLF vägrar. Frustrationen över att inget görs växer emellertid, något som tydligt uttrycktes på Twitterkontot AfarWatch:
Regeringen reagerar
I början av februari besökte Etiopiens biträdande utrikesminister Demeke Mekonnen, Frankrike, och förklarade att regeringen önskade dialog och fred, men att den förändrade situationen på marken kunde komma att förändra de militära ställningstagandena och att förväntningarna tyvärr inte kunde bli så stora som man hoppats.
Slutsatsen är emellertid enkel. Afar genomgår stort lidande på grund av en ny TPLF-invasion. Låt oss nu gå över till den västra regionen söder om TPLF:s domän, Amhara.
TPLF:s hot mot Amhara
Amhara ligger söder om Tigray. Den stora majoriteten är ortodoxt kristna. Språket är Etiopiens lingua franca, nationens gemensamma språk. Amhara-folket har historiskt förtryckts av TPLF och under TPLF:s senaste invasion dödades och fördrevs mängder av människor i Amhara. När konflikten bröt ut i november 2020 så rapporterades det om övergrepp från ”båda sidor”, vilket det inte finns några skäl att betvivla.
Men precis som i fallet med den federala regeringen så skapades narrativet om att alla var lika goda kålsupare. I Foreign Policys artikel ”Don’t Blame Amharas for Ethiopia’s War” från den 4 februari 2022, skriver den etiopiske människorättsadvokaten Zelalem Moges:
While there is no doubt that atrocities have been committed by all sides in the recent conflict, the narrative that Amharas are the main constituency for war and spoilers of peace has often been an underlying assumption in domestic and international analysis, depicting them as seeking political dominance of a centralized unitary state in which their language, Amharic, is already the lingua franca. This approach misses some fundamental historical context.
Amharas were victims of oppression alongside most other groups in Ethiopia for decades under the TPLF-led Ethiopian People’s Revolutionary Democratic Front (EPRDF) regime. Crucially, they were singled out for a government-orchestrated campaign of blame, shame, dehumanization, and consequently cycles of violence in regions where they are a minority. The fact that Amharas live dispersed across the country has made them the most vulnerable target of hate crime and systematic marginalization, despite being just as poor as the rest of the country.
Accordingly, many Amharas feel that, while the current moves toward peace could avert wider war, they have been asked to disproportionately shoulder the risks in case the peace process fails.
The TPLF’s recent military adventures into the Amhara region have caused thousands of deaths, destruction of property worth billions of dollars, displacement of up to 2 million Amharas, and reports of millions of Amharas depending on daily food handouts.
Quite simply, Amharas understand that things can go either way, and while the benefits of peace would accrue to the entire country, the failure of peacemaking efforts would unduly burden the Amhara region and ethnic Amharas.
… The TPLF pursued a public policy of blame and shame—boldly inscribed in its original manifesto of 1976 (1968 according to the Ethiopian calendar)—portraying Amharas as the oppressive enemy that dominated, and even colonized, the rest of the country. This narrative simplified a complex history
… giving assurances that the federal and Amhara governments will do everything to prevent a second invasion of Amhara by TPLF forces, offering transparency in pursuing their peace objectives, consulting with Amhara opposition groups, and making a clear effort to carry out reconstruction of the region would go a long way to assuaging Amhara concerns and making them a key constituency in the peace process.
Han konstaterar också att den skuld som TPLF tidigare lade på Amhara nu har snappats upp av det internationella communityt:
Blaming Amharas for the country’s woes was largely confined to Ethiopia during the TPLF’s three-decade rule. Since the war erupted, the smear campaign against Amharas has effectively been internationalized. Western governments, international media, and even longtime foreign observers of Ethiopian politics would be well advised to reassess their policies and rhetoric. Without a nuanced understanding of the historical context, international good intentions may simply worsen intergroup relations and harden positions.
Fano-milisen i Amhara
Amharas milis är Fano-milisen. I artikeln ”Fano: A Living Saviour Of The Amhara People And The Ethiopian Spirit – Analysis” på EurasiaReview från den 2 februari 2022, skriver den svensk-etiopiske professorn vid Göteborgs universitet, Girma Berhanu:
”Fano is a historical term used in Ethiopian struggles against injustice and foreign invaders. It is mainly shown as a youth movement that has played a significant role in preserving the concept of Ethiopian nationhood.
… They don’t have to be young’. However, the essence of Fano has changed after 2016 onwards. They became defiant Amhara youngsters who were fed up with the hegemony exercised by a small Tigrayan clique over the Amhara and the rest of Ethiopia.
… Despite being an unpaid, under-resourced, self-armed volunteer defence group, Fano has proven to be a complete game-changer in the current war directed at destroying Ethiopia and eradicating the Amhara population. Fano has continued its offensive on the enemy with perseverance and bravery until the safety of the people of Amhara and Afar is assured and until the rebel group (TPLF) ceases to cause suffering on Ethiopians ever again.
… The Fanos are feared groups of fighters, not because they fight for glory but to save their people from annihilation. They are the embodiment of Amhara spirit and defendant of Ethiopia throughout history.
… In spite of attacks from every side, Fano has grown in strength and confidence and become aformidableforce to be reckoned with. In a video I watched few days ago, I have seen a Fanno commander teaching his fellow subordinates to treat captured Tigrayan combatants humanly in God-fearing, compassionate and disciplined manner despite the fact that the Tigrayan forces have been terrorizing people, by killing civilian summarily, creating unprecedented and unmanageable destruction to private and public property, tarnishing religious site for the last 5 months.”
Men rörelsen har utöver självförsvar också politiska mål. Berhanu citerar en text från ezega.com den 28 mars 2020, där Fanos ordförande Solomon Atanaw förklarar att Fanos mål också är att de tigrayanska zonerna som TPLF tog från Amhara för 30 år sedan, Welqait, Raya, Dera och Metekel måste återföras till Amhara. Det är förståeligt. I skrivande stund rapporteras om hur TPLF fördriver Amhara-minoriteterna i just de regionerna inne i Tigray:
Atanaw förklarar också att Fano sagt nej till att uppgå i de federala regeringsstyrkorna.
Fano will disarm if the demands of the people are met. We do not have any intention to be included in the government’s security structure. We want to lead our lives as farmers, traders or public servants
Ett uttalande som visar på komplexiteten i landet. Den federala regeringen och även det regionala styret vill helst lägga Fano-milisen under regeringsstyrkornas befäl. Men Fano-rörelsen har också politiskt beskydd i oppositionspartiet Balderas For Genuine Democracy, grundat av den av regeringen nyligen frisläppte Eskinder Nega. Balderas For Genuine Democracy kräver att Fano respekteras och att man förstår att det inte rör sig om någon laglös milis, utan om en rörelse som vill försvara landet. Partiet förklarar också att Fanos status måste lösas via dialog, men tiden för en sådan är inte nu när TPLF fortfarande hotar. Kriget måste först lägga sig fullständigt:
“The fate of armed militias who are outside the federal government must be decided by a post-war national policy. Until such time we strongly demand the unilateral harassment against Fano to end,” Balderas said, adding “In the meantime, the Ethiopian people do not want anyone to touch their children who are standing by to safeguard the survival of the nation.”
För närvarande är också Fano Amharas främsta livvakter i händelse av en inte alls omöjlig ny TPLF-invasion. The Guardian rapporterade den 2 februari 2022 från staden Lalibela:
“The whole world has accepted and recognised that we are indomitable and undefeated,” Abiy recently told triumphant supporters.
Yet Lalibela, like much of Amhara, the country’s second most populous region and the focus of fighting in recent months, remains on a war footing. Several schools and some of the town’s hotels remain occupied by troops, as well as many of the fields and mud-brick homes lining the road from the airport.
Tesfa Habte, head of the local branch of the ruling party, says authorities will continue to train people for battle in case Tigrayan forces overrun Lalibela again, as they did twice last year.
“If the TPLF terrorist group is given time, they will reorganise and return to Amhara,” she says. “So we have to prepare ourselves.”
The day before the Epiphany festival, at a military camp stationed in a kindergarten, volunteers known as Fanos took part in marching drills, shouting nationalist war cries and occasionally weeping with emotion. Those preparing to head into battle the next morning say the conflict is not over, and they are ready to fight to defend Amhara against what they see as a war of aggression waged by the TPLF.
Avslutning: Att jonglera med kriget och freden
Det fortsatta hotet från TPLF väcker stort missnöjde i Afar och Amhara.
Den federala regeringens oförmåga att försvara de norra regionerna, är i skuggan av de senaste händelserna, med rätta en stor källa till regionalt missnöje. Afar och Amhara har för stunden bara sig själva att ty sig till. De är arga och bittra, och det är förståeligt.
Men all skuld bör inte läggas på den federala regeringen. Det internationella samfundet, väst i synnerhet, är den aktör som ständigt måste jaga balansen och ta varje påstående från TPLF på största allvar innan de kan dra några slutsatser. Om väst inte varit okunniga, svaga och rädda och blundat inför fakta, så skulle väst ha kunnat ge den etiopiska regeringen det stöd som räckt för att sätta totalt stopp för TPLF.
De etiopiska regeringsstyrkorna var inte tillräckligt starka 2020. De är idag inte tillräckligt starka för att invadera Tigray och snabbt besegra TPLF. De federala styrkorna befinner sig fortfarande i reformprocess bort från de strukturer som för bara några år sedan helt dominerades av TPLF:s egna generaler och ledare.
Det är också, även för Amhara och Afar, viktigt att förstå att Abiy Ahmed med nödvändighet måste ägna sig åt de internationella relationerna. Det är bara så landet kan hållas ihop från att tillintetgöras av det yttre trycket.
Men samtidigt som den federala regeringen, och Abiy Ahmed i synnerhet, har ett ansvar mot det internationella samfundet, så är varje regerings främsta uppgift att skydda sitt eget folk mot fiender. Och just nu attackeras två av dessa folk återigen av TPLF. Den federala regeringen måste gör allt för att avvärja detta återuppståndna hot, och till att börja med framförallt tydligt visa att regeringen står på de invaderade folkens sida. Amhara såväl som Afar måste känna sig inkluderade och uppbackade. Om inte allt görs för att så ska ske, finns risken för allvarliga friktioner i framtiden mellan lokala miliser och den federala regeringen. Detta är Abiy Ahmeds uppgift att ta på största allvar.
Slutligen måste också väst vakna. Dessa artiklar har förklarat hur väst kom att hantera konflikten fel redan från början i november 2020. Nu har konflikten tyvärr gått in i ännu en fas. Inte lika allvarlig för hela nationen som den första fasen, men ytterst allvarlig för de drabbade i Etiopiens norra regioner. Väst kan, och bör agera nyktrare denna gång. Snabbt se igenom TPLF:s propaganda istället för att ta den på allvar och därefter ställa sig på de lidande folkens sida. Det gäller givetvis också den svältande och svårt lidande befolkningen inne i Tigray. Det är inte deras fel att deras region kidnappats av TPLF. Men det gäller också det folk mot vilka TPLF brukat ytterst brutalt våld. Folken i Amhara och Afar och minoriteterna inne i Tigray.
Kanske finns också hopp om en bättre rapportering. Idag, när denna text färdigställs, har Reuters publicerat en text där Afars perspektiv presenteras relativt sakligt:
The government of Ethiopia’s Afar region says more than 300,000 people have been displaced by warfare there since December and it accused Tigrayan forces of killing civilians and looting.
The United Nations has said that the fighting in Afar was blocking the delivery of food to neighbouring Tigray region, where several hundred thousand people are living in famine conditions.
En text som lägger skulden på TPLF och konstaterar att det är ”striderna” som blockerar konvojerna in till Tigray. Kanske en början på en bättre rapportering.
2022 måste den etiopiska regeringen och det internationella samfundet gemensamt ta tydlig ton mot TPLF, kräva att kriget upphör och att ledarna överlämnar sig till rättvisan. Görs inte det snabbt, måste en storskalig militärinsats för att grundligt avväpna TPLF inledas. Desto starkare uppbackning den etiopiska regeringen kan få i ett sådant krig, desto snabbare och mer skonsamt kommer ett sådant krig att bli. Regionerna i norr kan då i så fall också förhoppningsvis känna att centralregeringen står dem bi, precis som det ska vara i en demokrati.
När det väl sker, när TPLF slutligen är besegrat, då kan och bör Etiopien också ge sig in i det som är Abiy Ahmeds nästa stora önskan: En omfattande nationell dialog om Etiopiens framtid.
Den dialogen kommer min nästa artikel att handla om.
Ronie Berggren
———-
Läs också:
Konflikten i Etiopien – del 1: En demokrati föds och tvingas kämpa för överlevnad
Konflikten i Etiopien – del 2: Etiopien vinner kriget genom att inte låta sig dikteras
Konflikten i Etiopien – del 3: Vad som triggade västs U-sväng om Abiys regering
Konflikten i Etiopien – del 4: USA drar åt straffåtgärdernas snara
Konflikten i Etiopien – del 5: #NoMore – kampen mot västvärldens ensidiga medianarrativ
Konflikten i Etiopien – del 6: USA och Etiopien måste bygga vänskap
Konflikten i Etiopien – del 8: En dialog för framtiden
