Del 6 i Ronie Berggrens serie om Etiopien. I denna del förklaras varför ett ökat republikanskt stöd för landet kan bli en god början på en grundligt byggd vänskap USA och Etiopien emellan.

———-
Läs också:

———-

Som beskrevs i del 4 av denna serie så rådde ingen vänskap mellan USA och Etiopien under 2021. Men verkligheten på marken skulle förändra de politiska omständigheterna.

För även om stridigheter i skrivande stund fortsätter i de norra regionerna, så har den etiopiska regeringen sedan slutet av december 2021 i praktiken vunnit kriget. TPLF kan orsaka fortsatt lokal skada men kommer inte att kunna inta Addis Ababa, störta regeringen eller omkullkasta statsskicket.

Denna realitet har inte gått USA förbi. Så trots att 2021 års dramatiska händelser hade utspelats i en nästan total radioskugga mellan Vita huset och Abiy Ahmeds regering, så kom stunden den 10 januari 2022, när verkligheten sjönk in och de två ledarna samtalade med varandra över telefon. Abiy twittrade efter samtalet.

Regeringens framgångar hade även kompletterats av #NoMore-rörelsens enorma insatser för att agera väckarklocka i väst. Dem förutan skulle kriget i Etiopen ha förblivit en västerländsk tidningsnotis om ännu en lokal men blodig konflikt på någon plats i Afrika som de flesta västerlänningar aldrig skulle hitta på en karta.

På en presskonferens i Addis Ababa två veckor efter samtalet mellan Abiy Ahmed och Joe Biden, sa #NoMores grundare Hermela Aregawi att hon gladdes över vad som verkade vara en förbättrad relation länderna emellan:

”Somehow the relations between the United States and the Prime Ministers office here has changed. At least on the surface. It is invited that kind of conversation. It’s called diplomatic relations. It’s really unusual for two major countries to not talk to each other, particular in such a time of crisis. So I just want to celebrate that.”

Hur den långsiktiga relationen mellan USA och Etiopien kommer att utvecklas återstår att se. Men viktigt att betona är att denna kommande relation inte kommer att bero på slumpen. Den kommer att skapas av etiopier och amerikaner.

I artikel fem beskrev jag hur #NoMore-rörelsen i många avseenden tar avstamp från vänsterkanten. I denna text ämnar jag förklara varför amerikaner från USA:s konservativa politiska halva, har alla skäl att också de verka för en god relation med Etiopien. Stöd behövs nämligen från alla politiska sidor för att kunna bygga en genuin vänskap länderna emellan.

Goda anledningar för Republikanerna att stödja Etiopien

USA har två stora majoritetspartier, Republikanerna och Demokraterna. Republikanerna är det konservativa partiet, Demokraterna det vänsterliberala partiet. Här ämnar jag förklara varför det finns såväl ideologiska, strategiska, valtaktiska och idealistiska anledningar för Republikanerna att luta sig mot för att på logiska grunder inta en pro-etiopisk hållning.

1. Ideologisk anledning: Abiy Ahmed har amerikanska värderingar

I del 2 av denna serie gjorde jag en parallell mellan Abiy Ahmed och Abraham Lincoln. Det gjordes inte bara för att deras smeknamn, Abiy respektive Abe, påminner om varandra och de båda ledde sina nationer genom ett djupt omskakande inbördeskrig.

Det gjordes också för att påminna amerikaner, och republikaner i synnerhet, om att Etiopien idag har en demokratiskt vald ledare som delar såväl egenskaper som ideologi med det republikanska partiets största personlighet.

I artikeln ”The US risks losing its influence in the Horn of Africa. Here’s how to get it back” skriver Gabriel Negatu den 11 januari 2022 i The New Atlanticist om hur Abiy Ahmed i Etiopien tillsammans med Sudans avgångne Abdalla Hamdok är kontinentens största USA-vänner. USA har dock sumpat chansen att bygga goda relationer.

Han konstaterar att USA:s misslyckande i att tidigt fördöma TPLF:s attack, fick dessa att fortskrida i sin terror och sina erövringar:

”In Ethiopia, for instance, US hesitancy to vigorously condemn a rebel assault on a democratically installed government and constitutional order was the oxygen that fueled the conflict there. The muted response by Washington and Brussels to the aggression emboldened the rebels to set their eyes on Addis Ababa, and the forcible ouster of Abiy became their end game.”

Abiy Ahmed tror på demokrati, han är landets första demokratiska ledare. Ahmed tror därtill på marknadsekonomi och har öppnat upp Etiopien för fritt företagande. Två grundpelare inom amerikanskt, och i synnerhet republikanskt tänkande.

Trots det vägrade Demokraterna under Joe Bidens administration att stå upp för Abiy Ahmed. Republikanerna borde här se sin chans att göra det som Demokraterna inte har gjort, bli tydliga vänner med den etiopiska demokratin, av rent ideologiska anledningar. I den etiopiska regeringen finns en ideologisk vän. Möjligheterna att bygga vänskap, inte bara en strategisk allians, är därför mycket stor.

Etiopien och Abiy Ahmed bör också inspirera republikaner. Etiopien är ett kristet land, Abiy Ahmed är personligt troende. Kristendomen i landet löser inte allt, men värnar de grundläggande värderingar som gör att samhällen hålls stabila, och inte ruttnar inifrån. USA har spruckit sönder i ett kulturkrig mellan ytterlighets-liberaler och konservativa som vill bevara ett klassiskt USA, med tro på konstitutionen och kristna värderingar. Etiopien har andra slags interna konflikter, men är i dessa avseenden väldigt oskadat. Vilket ger det en potential att utvecklas till ett starkt funktionellt land i Afrika, som republikanerna borde se och bejaka.

2. Strategiska anledningar: Kina och militant islam

Men Republikanerna är inte bara USA:s ideologiska parti, det är också partiet som håller nationell säkerhetspolitik högt. Den stora nackdelen med USA:s strategiska allians med TPLF var att USA kompromissade när det kom till Etiopiens demokratiska krafter och såg mellan fingrarna på TPLF:s förtryck och etniska rensningar. Men alliansen som sådan var viktig, och måste fortgå. I synnerhet i förhållande till två gemensamma strategiska utmaningar: Kina och militant islam. Låt mig kort förklara.

Islamismen i östra Afrika:

Öster om Etiopien ligger Somalia. Landet har blivit en grogrund för Al Shabaab och global jihadism. Det som gjort Somalia relativt stabilt är Afrikanska Unionens insats, där Etiopiens roll är helt central som i samarbete med USA satte stopp för shariadomstolarna och Al Shabaab och gav makt till Somalias övergångsregering. Sedan 2012 finns en somalisk regering, men behovet av säkerhet är enormt och Al Shaabab finns fortfarande kvar. Etiopien är helt avgörande för att hålla Al Shabaab i schack, och därigenom hotet från militant islam borta, såväl från väst som från de östra delarna av Etiopien, där de etiopiska soldaterna är skyddsbarriären för att Al Shabaab inte ska göra intrång i Etiopien. Här ett kort inslag om den saken:

USA:s erfarenheter i krig mot terroriströrelser som Al Shabaab är helt unika, och matchas inte av något land i världen. USA:s stöd till Etiopien, och Etiopiens starka närvaro vid gränsen, är essentiellt i denna kamp och ett samarbete med Etiopien är av högsta vikt för båda länders säkerhet, även i framtiden. Detta är något Republikanerna borde inse och driva politiskt.

Hotet från Kina:

Kina har ända sedan TPLF-tiden haft goda kontakter med Etiopien, en relation som fortsatt och förbättrats under Abiy Ahmed. Kina har gett 13,7 miljarder dollar i lån till Etiopien och 148 miljarder dollar till hela Afrika mellan år 2000-2018. Detta kan ställas i relation till Etiopiens 107 miljarder dollar i BNP 2020 (Sverige, med en tiondels befolkning av Etiopiens storlek, hade 537 miljarder dollar i BNP samma år, USA 20 000 miljarder) .

Därtill har Kina investerat 1,5 miljarder dollar i landet. Kinas investeringar och därmed också starka inflytande syns i siffrorna. Kina driver också en mer gynnsam politisk linje än väst gör.

Den 5 december lät Kinas ambassad i Etiopien meddela:

”No matter how the situation are evolving, China will steadfastly stand with the Ethiopian people, and keep to the consistent position of opposing external intervention in Ethiopia’s internal affairs with the disguise of human rights or democracy. Chinas active participation in the ”No More” campaign also gives strong support to Ethiopia.”

I motsats till väst ställer Kina inga externa krav på Etiopiens interna politik, vilket Etiopien uppskattar. Kina och Etiopien har en praktisk allians byggd på ekonomiska realiteter.

Väst har allt att vinna på att konkurrera om denna relation. När USA:s president Joe Biden lämnade Afghanistan så gjordes det med Kina i åtanke. USA behövde fokusera på att kontra Kinas växande välde, inte gräva ner sig i Afghanistan. Om USA önskar kontra Kina inte bara i Asien utan också i Afrika, där Kinas taktik är att låna ut stora summor pengar till fattiga afrikanska länder, och i de fall de inte kan betala tillbaka kräva deras råvaror i utbyte, så borde USA vara den som mer än någon annan stöder den etiopiska demokratin. Istället lämnas fältet fritt till just Kina att komma in och framställa sig som Etiopiens bästa vänner. Något alla som analyserar kinesisk politik förstår att de inte är. Men just nu är det en gynnsam relation. En för Etiopiens del i många avseenden mer gynnsam relation än den med USA.

USA måste därför tänka om, och göra mer för att respektera Etiopiens egna beslut, såväl som stärka handelsrelationerna utan baktankar. Därtill ge Etiopien frihet att själva välja vilken relation de vill ha till Kina. USA ska konkurrera om den relationen, inte tvinga sig in. I takt med tiden, när Kina är starka nog, kommer med stor sannolikhet Kinas mindre trevliga sidor också att visa sig. Då kommer Etiopien att inse att den ”neokolonialism” de idag är så arga på, faktiskt inte kommer från väst, utan från öst.

USA bör dock ge etiopierna tid att själva upptäcka det.

Men att konkurrera med Kina är vägen framåt för USA, och en linje som borde vara helt naturlig för det republikanska partiet att inta.

3. Idealistisk anledning: Republikanernas tradition av att se Afrikas potential

En tredje anledning för Republikanerna att driva amerikanskt stöd för Etiopien beror på den amerikanska idealism, som i synnerhet kännetecknade det republikanska partiet under George W. Bushs presidentskap.

2003 lanserade Bush PEPFAR (The United States President’s Emergency Plan For AIDS Relief) – ett program för att i synnerhet hjälpa Afrika att få tillgängliga bromsmediciner mot HIV/AIDS. Sedan programmet startades har över 20 miljoner liv i Afrika räddats. Pepfar finns även i Etiopien. USA:s ambassad i Etiopien skriver om programmet:

From its inception through March 2020, in Ethiopia, PEPFAR has supported provision of lifesaving Antiretroviral Treatment (ART) for 474,532 men, women and children which is 98% of the national ART coverage. PEPFAR provided voluntary medical male circumcision for nearly 150,000 allowing more than 1 million pregnant women to receive HIV testing and counseling and 2 million orphans and vulnerable children and their caregivers to receive care and support in Ethiopia.

Bush satsade därtill på omfattande skuldavskrivning för Afrika. 2011 skrev Brookings Institute:

The Bush administration’s African foreign policy did not stop with health initiatives. Bush led the push for the G-8 nations to demand the multi-lateral debt relief initiative (MDRI), which encouraged the IMF, World Bank and the U.S. to reduce the debt burden of highly indebted poor countries. According to the African Development Bank, as of 2009 the MDRI relieved debt for 21 African countries. In 2004, Bush also successfully passed reforms that converted poor country debt into grants.

Därtill kan läggas Bushs kamp mot malaria i Afrika, arbetet för att ge kvinnor cancerbehandling och mycket annat. Artikeln fortsätter:

His global health cause célèbre is the Pink Ribbon Initiative, an organization formed by the George Bush Presidential Center Institute in partnership with the U.N. and the Susan J. Komen Foundation, to expand access to cervical and breast cancer screening in Africa and Asia. Testing for cervical cancer can be done easily with a drop of vinegar quickly highlighting cancerous tissue; however, screening remains unavailable in many parts of Asia and Africa.

Det skulle krävas en bok för att ingående beskriva Bushadministrationens mycket vänliga Afrikapolitik. Men det som här är viktigt att betona är att Bush var idealistisk. Han trodde på Afrika, och i synnerhet på de regeringar som anammade frihet och demokrati, vilket Etiopien nu har gjort. Bush kontrar alla former av föreställningar om ”amerikansk neo-imperialism”. När Bush styrde USA, hade USA en idealistisk och uppriktig altruistisk syn på Afrika. Denna syn bör republikanerna återigen anamma, i synnerhet i förhållande till Etiopien.

4. Valpolitisk anledning: den etiopiska diasporan en politisk kraft

Därtill finns en en ren valtaktisk anledning för Republikanerna att ta en tydligare ställning för den etiopiska demokratin än vad Demokraterna har gjort.

Den 2 november 2020 hölls val till guvernör i den amerikanska delstaten Virginia. Republikanernas kandidat var en affärsman vid namn Glenn Youngkin vars främsta frågor handlade om skolpolitik. Men Virginia har en stor diaspora av etiopier som länge röstat troget på Demokraterna men denna gång önskade uttrycka sin besvikelse på Biden-administrationen genom att rösta republikanskt.

Glenn Youngkin vann, och de etiopiska rösterna var inte betydelselösa. Washington Post uppmärksammade fenomenet den 14 november 2020 och skrev:

”… some Ethiopian Americans in Virginia heeded calls to cast a vote for the GOP at the polls earlier this month amid a coordinated effort to express disapproval with how President Biden has handled growing conflict in the East African nation.

… Leaders of the effort say that by authorizing sanctions on Ethiopia and cutting off trade benefits, Biden has effectively empowered the Tigray People’s Liberation Front (TPLF), a repressive regime that led the country before Abiy.

And with seemingly no response to their concerns from the White House, organizers said, Abiy supporters in Virginia took their message to the polls — despite, or perhaps because of, the Ethiopian community’s long allegiance with Democrats.

“The government’s approach is so illogical at this point that we have to show we are disappointed in an area that can potentially hurt the Democratic Party,” said Mesfin Tegenu, chairman of the American-Ethiopian Public Affairs Committee (AEPAC).

Organizers with the group said they put out mass messaging on social media, canvassed at Ethiopian Orthodox churches and restaurants in the D.C. suburbs, and texted thousands of people in hopes of rallying community members to vote for Youngkin.

Whether it made a difference in the election is difficult, if not outright impossible, to quantify. Although the Northern Virginia suburbs are home to one of the largest Ethiopian communities in the country, there is little data on how it functions as a voting bloc — or how members of the Ethiopian diaspora voted in Youngkin’s narrow victory over former governor Terry McAuliffe (D) earlier this month.

Virginia is home to about 30,000 immigrants from Ethiopia — about 1 in 8 of all Ethiopians nationwide, according to estimates from the Migration Policy Institute.

Glenn Youngkin är nu Virginias nye guvernör. Oavsett den etiopiska diasporans betydelse för hans seger så visade de etiopiska väljarna att de kan vara en stark och samlande väljarrörelse för de politiker och politiska parti som tar deras frågor på allvar. De vet att Biden-administrationen inte lyssnar, om republikanerna är villiga att lyssna, så har de en ny väljargrupp.

Hur vänskapen bör gestalta sig konkret

Jag har nu förklarat varför det finns goda skäl, inte enbart för den progressiva och socialistiska vänstern i USA att stödja Etiopien, utan även för de konservativa. Om alla sidor kan enas, så kommer USA att bygga en politik som blir mer Etiopien-vänlig. Här några riktlinjer för hur denna politik bör gestalta sig konkret.

1. Väst bör kräva att TPLF-ledarna kapitulerar och överlämnar sig till rättvisan

Under konflikten mellan den etiopiska regeringen och TPLF stod USA på fel sida genom att helt enkelt inte stå på rätt sida. Det bör man korrigera. Republikanerna bör arbeta för att den amerikanska regeringen, men även Europa och ett enat väst, kräver att TPLF-ledarna som hetsade fram kriget, överlämnar sig själva till rättvisan. Vissa kompromisser brukar i sådana situationer behöva göras. Men om man lyckas med detta kan man få ett stopp på fortsatta lokala attacker in i Afar och Amhara, såväl som vedergällningar in i Tigray. Detaljerna kan diskuteras men att inta linjen att TPLF är skyldiga till våldet och att dess ledare måste hållas ansvariga bör bli den tydliga västerländska linjen.

2. Krigsbrotten måste utredas grundligt

Det har pratats om krigsbrott begångna mot tigrayaner. Sådana har förekommit och måste tas på allvar.

Men väst har missat att det är TPLF som stått för de värsta och mest medvetna krigsbrotten. Här har brittiska Channel 4 en artikel om övergreppen den 25 januari 2022.

Dessa händelser får inte glömmas bort. De måste dokumenteras, vittnen intervjuas, krigsförbrytare hittas och ställas till ansvar. Om man inte tar de övergrepp som folken söder om Tigray utsattes för på allvar, så riskerar nämligen det bara att föda nya cykler av hat eftersom dessa grupper då inte känner att de fått upprättelse.

En uppriktig utredning, uppriktiga fördömande, uppriktig hjälp och uppriktiga satsningar att döma de skyldiga, är det enda sättet för att på sikt kunna läka de sår som orsakats.

3. Återanslutning till AGOA och nya handelsavtal

Därtill måste USA på nytt öppna dörren för Etiopien till AGOA. Det är ett viktigt program för de mest utsatta i Etiopien, och en bra länk för att bygga vänskap. Detta kan göras genom att USA omvärderar sitt tidigare ställningstagande, och konstaterar att man agerade tanklöst när man stängde ute Etiopien ur AGOA.

Men därtill behövs fler handelssamarbeten. AGOA är ett sådant, fler kan skapas, inte bara av USA utan även av Europa. Etiopien är idag ett handelsvänligt land och att lägga produktion i Etiopien bör promotas till företag som något gynnsamt genom att länder driver politik som gör sådana förbindelser enkla och gynnsamma.

4. Det militära samarbetet måste fortsätta

Etiopien har överlevt attacken mot demokratin. Alla problem är inte lösta, men demokratin har överlevt ett militärt kuppförsök. Externa hot finns emellertid fortfarande. Gränsen mot Somalia är den mest akuta, men även andra gränser måste hållas säkra.

Etiopien behöver ett försvar. Det senaste året har landet tvingas vända sig till Kina, Iran, Turkiet, Förenade arabemiraten och länder som i såväl strategiskt som demokratiskt avseende är mycket problematiska länder, som USA inte önskar att Etiopien ska ha militära relationer med, men där USA inte gett några alternativ eftersom det amerikanska stödet helt uteblivit. Det USA har gjort, är att de i praktiken har tvingat Abiy Ahmed att orientera sig mot icke-demokratiska länder. Inte för att han själv är autokrat, utan för att världens mäktigaste demokrati, USA, inte gav sitt stöd.

USA gav mer stöd till TPLF än man gett till den demokratiska regeringen i Etiopien. Att man därtill anförde mänskliga rättigheter som motivering, är förstås absurt. Men republikanerna bör verka för att förändra detta. Etiopien har potential att bli ett av Afrikas mest stabila länder. USA bör i så fall bygga ett militärt samarbete med landet.

5. USA måste ställa sig på Etiopiens sida i förhållande till GERD-dammen

Det stora etiopiska projektet, som det senaste året hamnat i skuggan av kriget, är färdigställandet av Etiopiens stora dammbygge-projekt, The Grand Ethiopian Renaissance Dam (GERD). Eftersom få i väst är särskilt bekanta med detta unika projekt, följer här en lite grundligare berättelse.

Historien bakom Grand Ethiopian Renaissance Dam (GERD):

Etiopien är ett stort land och behovet av elektricitet blir allt större. 2011 påbörjades nationens största dammprojekt, bygget av The Grand Ethiopian Renaissance Dam (GERD).

Dammen byggdes vid The Blue Nile (i Etiopien kallad Abbay River), som är den ena av Nilens två stora huvudkällor men sitt inlopp i Lake Tana i nordvästra Etiopien. Nilens andra huvudkälla heter The White Nile, som har sitt inlopp i Ugandas del av Lake Victoria. De två flodådrorna möts sedan vid Sudans huvudstad Khartoum och Nilen flödar sedan norrut till Egypten och ut i Medelhavet. Nilen, som korsar 11 länder på sin väg mot havet, betraktades länge som världens längsta flod, även om Amazonas-floden i vår tid har beräknats som längre.

Av Nilens två stora tillflöden är The Blue Nile i Etiopien den allra viktigaste för det fortsatta flödet norrut för vilket The Blue Nile står för 80 procent av av den vidare vattentillförseln.

Byggprocessen:

Bygget av Grand Ethiopian Renaissance Dam (GERD) hade planerats redan på 1950-talet under kejsare Haile Selassies styre, när den amerikanska vattenmyndigheten The United States Bureau of Reclamation (USBR) mellan 1956 och 1964 hade gjort en rekognoscering för lämplig plats för dammbygge. Den kommunistiska revolutionen 1974 satte emellertid stopp för planerna och det skulle dröja 35 ytterligare år innan dammprojektet återupptogs.

I oktober 2009 lät den etiopiska regeringen göra en första åter-inspektion av platsen. En andra inspektion ägde också rum mellan juli och augusti 2010 och beslutet att bygga dammen klubbades sedan i november 2010. Etiopiens dåvarande premiärminister Meles Zenawi lade året därefter symboliskt dit den första byggstenen. När GERD, som dammen kallades, väl var färdigbyggd, så skulle det bli en av världens största dammar.

Dammen färdigställdes 2020. Samma år började man också fylla den med vatten, en pågående process som kommer att ta några år.

Egyptens motstånd:

Dammbygget var unikt och ger Etiopien potential att bli elektriskt självförsörjande och även kunna exportera el till regionen. Men Egypten har varit en hätsk motståndare till dammprojektet, eftersom de dels menar att fyllandet av dammen hotar vattenflödet till Nilen, som är helt avgörande för Egyptens egen allt mer tynande vattenförsörjning. När dammen väl är fylld så kommer det inte att bli något problem, och för att problem inte ska orsakas, så fylls dammen sakta, under lång tid.

Men Egypten gör också anspråk på ett avtal från kolonialtiden, från 1929 när Egypten gavs makt över Nilen. Etiopien erkänner inte det avtalet som de själva aldrig var en del av, och menar att de har all rätt att bygga en damm om de så vill och att Egypten inte har något herradöme över Nilen.

Egypten har svarat aggressivt och mycket tyder på att Egypten har gett stöd till TPLF i det rådande kriget, och i tidigare skeden även till andra regeringsfientliga grupper för att underminera den etiopiska regeringen.

Egypten har också haft en allierad i USA, som ställt sig på Egyptens sida, vilket fallet var både under Donald Trump och Joe Biden. De internationella finansiärerna till projektet har uteblivit och Etiopien har fått finansiera dammbygget helt på egen hand, vilket gjort projektet unikt och till en direkt nationalsymbol över det etiopiska folkets självständighet. Abiy Ahmed har sagt att Etiopien ”will not cave in to aggression of any kind”.

I Donald Trumps fall var han mycket angelägen om att se framgångar för sitt ”Abraham-avtal” mellan Israel och rad muslimska länder. Egypten var ett av de länder som i samband med den good-will som Abraham-avtalet skapade, slöt fred med Israel i oktober 2020. Även Sudan har, utifrån lite andra orsaker än Egypten, varit kritiska till dammen och Egypten har också lobbat stort för att få andra länder att motsätta sig det etiopiska projektet internationellt.

USA lät därför i september 2020 strypa en del av sitt bistånd till Etiopien med motiveringen att Etiopien inte samarbetat tillräckligt bra med Egypten och Sudan i förhållande till dammen. Associated Press skrev den 2 september:

On the guidance of President Donald Trump, the State Department said Wednesday the U.S. is suspending some aid to Ethiopia over the “lack of progress” in the country’s talks with Egypt and Sudan over a massive, disputed dam project it is completing on the Nile River.

It was an unusual example of Trump’s direct intervention on an issue in Africa, a continent he hasn’t visited as president and rarely mentions publicly.

Detta skulle också gå ett steg längre när Donald Trump i ett telefonsamtal med Sudans premiärminister Abdela Hamdock och Israel premiärminister Benjamin Netanyahu i slutet av oktober 2020 uttryckte förståelse för om Egypten skulle få idén att spränga dammen:

”[Egypt] will end up blowing up the dam … And I said it and I say it loud and clear … they’ll blow up that dam. And they have to do something.”

Detta väckte givetvis stark kritik från Etiopien, som idag har luftvärn utplacerade vid dammen för att skydda den från en möjlig luftattack. Här ett inslag när Hermela Aregawi besökte dammen den 27 januari 2022.

Republikanerna bör ändra ståndpunkt och stödja Etiopiens största nationella bygge i historien. Ett samarbetsorgan för de inblandade länderna, primärt Sudan och Egypten, kan för all del skapas, men inte i syfte att för egen prestige stoppa den etiopiska dammen, utan för att bara få den att fungera så effektivt som möjligt till fördel för alla parter. Republikanerna bör börja analysera Egyptens ställningstaganden mer kritiskt, stödja Etiopiens rätt att färdigställa dammen, och samtidigt verka för att Egyptens värsta farhågor, att Etiopien ska strypa vattentillförseln till Nilen, inte besannas genom att verka för goda relationer grannländerna emellan.

Avslutning

I denna del har jag önskat anföra varför det också behövs ett konservativt, och specifikt amerikanskt republikanskt stöd för Etiopien. När kriget pågick hösten 2021 så vaknade många röster till liv, inte bara från vänsterhåll, utan även från konservativt håll. Jag var en sådan. En amerikansk politiker som också vaknade upp var den republikanske senatorn James InHofe som höll ett tal på kongressgolvet den 16 december där han manade till stöd för Etiopien.

Den 5 januari 2022 twittrade den danske journalisten och Etiopien-experten Rasmus Sønderriis om hur den etiopiska demokratins kamp för överlevnad tycktes bringa folk från alla politiska läger samman.

Det var en korrekt iakttagelse och det är av stor vikt att det ömsesidiga stödet fortsätter även när nyhetsrubrikerna blir färre och tillvaron i Etiopien återgår till ett mer stillsamt vardagsliv. I det arbetet kommer den etiopiska diasporan att bli fortsatt viktig, inte bara för att informera eller motverka undermålig västerländsk rapportering, utan också för att bygga långsiktiga broar mellan väst och Etiopien.

Det finns en berättelse i Bibeln om den judiska flickan Ester, som blev tagen som hustru av Persiens härskare Ahasveros. Hennes folk hade inte kommit till Persien av fri vilja, utan fördrivits från sitt hemland i samband med den babyloniska fångenskapen. I Persien hotas det judiska folket efter att en av judarna, Mordokai vägrar knäböja inför kejsarens hovman Haman. Ester har dock en unik ställning i hovet, som ger henne möjlighet att rädda sitt folk, något hennes släkting Mordokai påminner om med orden: ”Vem vet om du icke just för en sådan tid som denna har kommit till konungslig värdighet?”

Det finns här en intressant parallell till den etiopiska diasporan. De tvingades fly från sitt hemland på grund av Etiopiens långa historia av politiskt förtryck. I den processen blev mängder av etiopier en del av väst, med en stor diaspora i Nordamerika, Storbritannien, Sverige och många andra länder. Det ger en unik möjlighet att hjälpa Etiopien genom att verka för de allianser som etiopierna i landet själva inte klarat av att bygga.

Detta exemplifieras för stunden bäst av Hermela Aregawi och hennes vänners arbete med #NoMore. Abiy Ahmed har många fördelar, men han har inte lyckas skapa de broar till väst som exempelvis Meles Zenawi klarade av att bygga. #NoMore har emellertid bidragit väsentligt till att avhjälpa denna svaghet, och i framtiden kommer den etiopiska diasporan att behövas ännu mer för att bygga en ny vänskapsrelation mellan ett demokratiskt väst och ett demokratiskt Etiopien.

För en sådan tid som denna

Ronie Berggren

———-
Läs också:

Konflikten i Etiopien – del 1: En demokrati föds och tvingas kämpa för överlevnad

Konflikten i Etiopien – del 2: Etiopien vinner kriget genom att inte låta sig dikteras

Konflikten i Etiopien – del 3: Vad som triggade västs U-sväng om Abiys regering

Konflikten i Etiopien – del 4: USA drar åt straffåtgärdernas snara

Konflikten i Etiopien – del 5: #NoMore – kampen mot västvärldens ensidiga medianarrativ

Konflikten i Etiopien – del 7: Vunnen fred, fortsatt krig

Konflikten i Etiopien – del 8: En dialog för framtiden