—

Ända sedan Edmund Burkes kritik av den franska revolutionen har den anglo-saxiska konservatismen motsatt sig radikala brytningar med det statiska. Det innebär inte motstånd mot samhälleliga förändringar, men ur ett konservativt perspektiv måste nya samhällsidéer, hur goda de än må vara, anpassas till rådande samhällsnormer. Bara så kan samhällets stabilitet och dess innevånares trygghet värnas. När revolutionära idéer bryter fram, som istället kräver att samhället ska anpassas efter en utopisk ideologi, så ljuder konservatismens varningsklockor som starkast.

I Sverige har denna konservatism under många årtionden varit överflödig. Även när nazismens och kommunismens vågor slog hårt, så styrde en socialdemokratisk kapten stabilt genom stormarna. Men i vår tid har denne kapten förlorat kompassen. Sverige driver ur kurs. Välfärdsstaten spricker, våld och laglöshet av slag helt främmande i svensk historia bereder ut sig. De totalitära stormarnas vindar sliter i seglen. Skeppspassagerarna kastas än hit och än dit. Det svenska skeppet gungar. Kaptenen klarar inte av att rida ut stormen.

Därför är det nu som konservatismens varnande ringklockor börjat slå. Likt Frodos dolk Sting, som lyste när de ondskefulla orcherna närmade sig, så ljuder nu konservatismens ringklockor. De radikala böljorna som kommer att kasta skeppet upp och ner, går nämligen att skönja vid horisonten. Klockan ljuder. Ding dong. Alle man på däck. Konservatismens varnande klockor må ha samlat damm, men har sällan behövts så som de behöver ljuda nu. För om inte de dova klangen kan förmå folket att vakna och gemensamt fira segel, rodda, balansera och fästa barlast, så kommer skeppet att gå under.

Varifrån blåser då stormvindarna? Hur bryter vågorna fram? Och hur bör en omställning göras?

Fyra områden finns där bara konservatismen kan komma med akuta åtgärder och där vi idag kan dra lärdomar från den anglo-saxiska konservatismens tidigare framgångar.

Det första området rör utrikespolitik och ett växande externt hot.Kalla kriget är över. Tack vare konservativa ledare som Ronald Reagan och Margaret Thatcher, så besegrades Sovjetunionen. Frihet vann över totalitarism. Men idag blossar ett nytt kallt krig återigen upp, denna gång mot en annan kommunistdiktatur, Kina. Ett land som på bara några årtionden gått från total fattigdom till rikedom. Bara USA är fortfarande en starkare ekonomisk aktör. Men ökad ekonomisk liberalisering har inte lett till politisk frihet. Kina har istället använt sina rikedomar till att stärka det totalitära greppet över sina egna medborgare, med övervakningssystem som hämtade från George Orwells 1984. Därtill kinesiska Gulagläger i Xinjang för att indoktringera uigurerna i kinesisk statspropaganda. Utåt riktar Kina de militära taggarna mot sitt närområde: Mot Taiwan, Japan, Indien. De ekonomiska tentaklerna spänns runt världen. Med massiva investeringar som låser Afrikanska länder till statsskulder för generationer, och med lockelse till europeiska företag att få billig arbetskraft.

Kännetecknande för allt som Kina gör överallt, är att friheten undermineras till förmån för kommunismens välkända totalitarism.

Det börjar i dagens västvärld att växa fram en bred allians mot Kina som korsar ideologiska och partipolitiska gränser. Det är bra. Vad den konservativa rörelsen kan bidra med tillsammans med liberaler är den ideologiska konfrontationen med Kina. Men också starkare band till USA, som är den enda nation som kan stoppa Kina militärt. Konservativa kan därtill på ett tydligare sätt än liberaler peka på frihandelns baksidor. Genom frihandeln har Kina fått direkt tillgång till den globala världsekonomin utan att behöva göra några som helst eftergifter i utbyte. Detta har både gynnat Kina och Väst. Men mest har det gynnat Kina, som kunnat ta del av västvärldens ekonomiska förhållanden utan att behöva ta till sig västvärldens politiska frihet. Så kan det inte få fortsätta. Väst måste skapa incitament för företag att byta marknader. Att förlägga produktion i hemländer eller tredje-parts-länder.

Väst måste vinna detta nya kalla krig. Totalitarismen kan inte tillåtas göra comeback via sidenvägen. Vår socialdemokratiska regering vill nu precis som förr i det ursprungliga kalla kriget, driva en mjuk linje när det är en hård linje som behöver drivas. Här är den anglo-saxiska världens konservativa glasklara, och det behövs en rörelse i Sverige som är lika tydlig, som stöder en modern Trumandoktrin om att motverka kinesiskt inflytande överallt i hela världen, och som bygger allianser med alla länder och aktörer som strävar efter detta mål.

Det andra området rör kampen om Sveriges och hela Västvärldens identitet. Det pågår ett kulturkrig om västvärldens själ. En växande radikal rörelse sveper fram i väst, som med postmoderna och postkoloniala teorier ifrågasätter alla västerländska värden vi tagit för givna och utmålar västerländsk politik och västerländska värderingar som roten till all världens ondska. De tror inte på kärnfamiljens roll som grund för det stabila civilsamhället; de hatar män och när de inte vill trigga konflikter mellan kön så vill de utradera kön. De tror inte på gränser som grund för det trygga samhället; och de tror inte att kristendomen eller västerländska värderingar är bättre än andra kulturers värderingar. De tror heller inte på marknadsekonomi utan förespråkar olika former av socialism: Nationell socialism, som i praktiken inte befriar från klasser utan skapar klasser. Och global socialism, där klimatet och pandemier används som förevändning för världssocialism, uttryckt genom globala skatter och överstatliga organ.Denna rörelse brukade existera i marginalerna. Men sedan några årtionden tillbaka har de socialdemokratiska kaptener som styrt Europas farkoster övergett sina klassiska väljarbaser och sina historiska idéer centrerade kring den arbetande medelklassen, till förmån för den utopiska radikalismen. Det är en av huvudorsakerna till att Sverigeskeppet styrt ur kurs.

I motsats till dessa så tror konservativa att Västvärlden är historiens mest överlägsna civilisation. Det är vår civilisation som i tvåtusen år garanterat män och kvinnor samma värde, som i modern tid gett män och kvinnor jämlikhet, gett rum för individualism och för demokrati. Kontrasterna till vår civilisation ser vi tydligt i de kvarvarande antika civilisationerna, som Kina och den islamiska världen. Där råder inte västerländska värderingar, och dessa områden är i så gott som alla avseenden mindre utvecklade än vår civilisation. Den allt starkare postmodernismen underminerar västvärlden och det är bara konservativa som på ett trovärdigt sätt kan kontra. I likhet med våra liberala vänner så är vi kritiska till socialism som svar på västvärldens problem. Men i motsats till liberaler så räds vi inte tron på kärnfamiljer, vi räds inte tron på nationer eller gränser, ej heller räds vi att bli kallade intoleranta. Det sistnämnda skulle vi med rätta rädas om vi var intoleranta. Om vi motsatte oss västvärldens unika frihetsideal. Det gör vi inte. Men vi motsätter oss dem som vill underminera västvärldens historiska identitet.

Detta kulturkrig måste tas på allvar. Det måste utkämpas och det måste vinnas. Om denna kamp inte vinns så kommer den västerländska civilisationens själ att förgås, och när så sker kommer andra civilisationer att segra.

Det tredje området är en konsekvens av liberal och socialistisk naivitet. Sverige har på några korta årtionden omdanat sin historiskt homogena befolkning genom att öppna dörrarna för massinvandring från tredje världen.Detta har gjorts med humanitära skäl som förevändning, men det som sporrat är inte det humanitära utan den utopiska idén om en värld utan gränser. ”Jag vill leva, jag vill dö på jorden”, som det sjöngs i Melodifestivalen 2016.

Konsekvensen av massinvandringen har varit förödande. Ett enormt bidragsberoende har växt fram som slukar pengar som var tänkt att gå till svensk välfärd. Stora kulturkonflikter frodas. Inte kulturkrockar, som beror på oförstånd, utan på konflikter som beror på skilda värderingar. Det har i Sverige växt fram områden, hela stadsdelar som domineras av icke-svenskar med icke-svenska värderingar. Områden där kvinnor är otrygga eftersom människorna som lever där har en annan kvinnosyn än den svenska. En direkt konsekvens av dessa konflikter där de främmande värderingarna får dominans. Därtill har maffiakulturer och klaner växt fram i ett Sverige där den historiska brottsligheten handlade om fylla, och där staten hade järnkoll på all grövre brottslighet. Sverige, som varit ett av de tryggaste länderna på jorden, har på kort tid blivit ett av de mest otrygga i Europa. För att få fullständig överblick över allt som massinvandringen inneburit, skulle en massinvandringens svarta bok behövas. Där område efter område granskades och massinvandringens konsekvenser belystes i detalj.

Ingenting tyder heller på att dessa problem kommer att minska. Detta är nämligen inte primärt ett politiskt problem, utan ett problem som beror på det stora antalet människor som bor i Sverige utan att ha tagit till sig svenska värderingar. Den problematiken kan inte enkelt åtgärdas med politik. Den spärr historien alltid haft, är att inte släppa in människor som inte tagit till sig landets sedvänjor och grundläggande värderingar. Sverige har dock kastat sig rakt utför den radikala idéutopins branta stup, och några enkla eller smärtfria lösningar på det problem som därmed uppkommit, finns inte längre. Men lösningar finns, och konservativa måste börja prata om dem.

Människor som lever i Sverige måste lära sig svenska. Sverige ska inte anpassa sig efter deras språk, de ska lära sig vårt. Människor som kommer hit måste arbeta för att kunna livnära sig här. Svenskt skattesystem är uppbyggt för att tjäna den svenska befolkningen, inte befolkningar från tredje världen. Utlänningar som begår brott, som medvetet utnyttjar det svenska systemet, som leder uppbyggnad av parallellsamhällen, klansamhällen och maffiaverksamheter, bör givetvis utvisas. Och Sverige måste sätta stopp för fortsatt massinvandring. Görs inte det så kommer historiens hårda konflikter att en dag också nå hit, till det historiskt trygga Sverige.

Med ett undantag så har inget svenskt parti tagit dessa saker på allvar. Men nu är tiden inne att agera. De konservativa klockorna ljuder. Det har gått för långt. Stoppskylten måste höjas innan allt väl spårar ur. Sverige är svenskarnas land och måste så förbli.

Det fjärde området är massinvandringens mest otäcka gren, islamiseringen. Islam skiljer sig från kristendom på en rad olika områden, i synnerhet i synen på kvinnan. I kristendomen har män och kvinnor lika värde. I islam är inte så fallet. I västerländsk civilisation är män och kvinnor också jämlika i juridiska avseenden, i politik och i yrkesliv. Så inte fallet inom stora delar av den islamiska världen.

Genom massinvandringen har islams inflytande i Sverige blivit mycket stort på mycket kort tid. Islam är idag Sveriges näst största religion. Det kommer på sikt att påverka kvinnosynen även här i detta land. Islam kräver av muslimer att leva efter islamisk lag, sharia. Djupt rättrogna muslimer lever efter sharia. Den islamiska lagens alla etablerade skolbildningar som bygger sin teologi på Koranen och profeten Muhammeds livsexempel, kräver könssegregation i en rad olika miljöer, helt främmande för svenskt tankesätt. Sverige har på många håll anpassat sig efter detta.

Detta är den mjuka men likväl mycket farliga islamiseringen. Därtill finns den dödliga islamiseringen. Utbredning av hederskultur med hedersmord som yttersta konsekvens. Därtill islamisk terrorism. En mängd försök till terrordåd på svensk mark har stoppats av säkerhetspolisen. Ett antal har försökt utföras. Ett dåd utfördes den 7 april 2017 och lyckades. Det första lyckade jihadistdådet på svensk mark. Smaka på tanken, jihadistiska terrordåd i Sverige. Helt otänkbart för några årtionden sedan.

Sverige har därtill blivit en hub och laddstation för globala terrorister. Här kan de bo och leva på svenska skattepengar och svensk välfärd, för att i övrigt sprida islamism och driva jihad ute i världen. Många exempel finns på svenskar som anslutit sig till Islamiska staten, som mördat, halshuggit, tagit sexslavar. Mitt personliga favoritexempel kommer dock från Somalia.

2008 stenades den 13-åriga flickan Aisha Ibrahim Duhulow till döds i Somalia. Hon hade blivit våldtagen, och gjorde misstaget att anmäla detta. I enlighet med sharia så är en kvinnas vittnesmål inte lika mycket värt som en mans och hon anklagades för att själv ha raggat på männen och varit lösaktig och dömdes därför till döden. Hon grävdes ner i en grop och stenades till döds. 13 år gammal.

Låt oss förflytta oss tillbaka till Sverige och backa några år.

1994 kom imamen Fouad Shangole till Sverige och bosatte sig i Rinkeby. Här levde han på svensk välfärd utan att bli det minsta svensk. Han var en radikal imam. 2004 drog han till Somalia, där han blev högt uppsatt i Al Shabaabs shariadomstol.

Det var denne imam som fyra år senare dömde den 13-åriga flickan till döden i enlighet med de värderingar han utan några större problem kunde predika och tro på under sina tio år i ett Sverige där han levde på ett system skapat av naiva svenska politiker. Svenska somalier känner honom under namnet Maxamed Khalaf, beryktad även i Sverige för att mellan 2005-2009 hugga av tjuvars händer offentligt i Somalia.

Fouad Shangole är bara ett av många exempel på otrevliga islamister som fritt ränt runt på svensk mark. Människor som hör hemma i Guantanamoburar men som här i Sverige får husrum och fri tillgång till skattefinansierad välfärd. Det här är islamiseringens otäcka konsekvenser. Vi kan inte fortsätta så här.

En konservativ rörelse måste verka för förbud mot byggande av moskéer på svensk mark. Det är i moskéerna radikalismen frodas. Muslimsk invandring måste stoppas. Den teologiska debatten om islamiska värderingar bör hållas i den islamiska världen. När det står klart och tydligt att dessa brutit med de bokstavliga tolkningarna av Koranen och det bokstavliga efterföljandet av profeten Muhammed, först då kan islamisk invandring bli aktuell. Tills dess bör portarna hållas stängda. Det har ingenting att göra med enskilda muslimer, goda sådana bör givetvis få bo kvar i Sverige som alla andra. Men den politiska förändringen måste göras med de övergripande, idag verifierbara konsekvenserna, av den muslimska massinvandringen i åtanke.

En konservativ islamkritisk rörelse behövs, på samma sätt som en konservativ anti-kommunistisk rörelse fanns i kampen mot kommunismen.

Utopismens, radikalismens och totalitarismens vindar blåser på nytt i Europa. Den kommer från olika håll och ikläder sig olika skepnader, men konsekvensen är densamma. Sverige och Västvärlden kommer att slitas sönder om ledarskap inte träder fram som kan axla kaptensmanteln och rida ut stormen. De konservativa varningsklockorna ringer. Ding dong.

Kommer någon att hörsamma?

Förhoppningsvis kommer en konservativ rörelse att resa sig, inspirerad av tidigare sådana rörelsers framgångsrika slag mot tidigare generationers totalitära hot. En bred, enad och målmedveten rörelse som inte låter sig skrämmas av vindar eller vågor, och som därefter kan styra Sverige och Europa rätt igen.

En konservatism för Sverige i tiden.

Ding, dong.

Ronie Berggren