Ronie Berggren gör en kritisk analys av Jo Beckers artikel ”The Global Machine Behind the Rise of Far-Right Nationalism” i New York Times den 10 augusti 2019.
————–
Den globalt ansedda tidningen New York Times hade igår, den 10 augusti, en artikel av journalisten Jo Becker med rubriken: ”The Global Machine Behind the Rise of Far-Right Nationalism”.
Artikeln handlar om Sverige, om Sverigedemokraternas snabba uppgång och om Rysslandsvänlig och Rysslands-infiltrerad alternativmedia som banat väg för den växande extremhöger-nationalismen i Sverige.
Jo Becker inleder med att hävda att Donald Trump hade fel i sitt tal 2017 när han förfasade sig över situationen i Sverige. Becker bekräftar det genom att hänvisa till en boende i Rinkeby från Peru som säger att den stenkastning som utfördes mot polis i Rinkeby bara två dagar efter Trumps tal i själva verket hade berott på att ryska journalister mutat dem, för att vara stökiga så att det ryska teamet kunde bekräfta bilden av Sverige som ett land i förfall på grund av massinvandringen.
Genom att använda denna metod vilseleder Joe Becker sina amerikanska läsare – vars koll på Sverige är liten – bort från den faktiska sanningen. Fanns där ryska journalister från Sputnik eller RT som mutade ungdomar att stöka till inför kameran?
Det vet jag inte. Men det blir rätt sekundärt eftersom ingen behöver muta ungdomsgängen i Rinkeby för att de ska stöka till. Jag har varit förorterna, jag känner poliser som arbetat i Stockholms förorter och har fått närgångna beskrivningar av stenkastningar mot poliser, falsklarm för att kunna lura in poliser i gränder och där kasta sten på dem, och så vidare.
Svensk polis vet mycket väl vilka problem som finns och har funnits i förorterna.
Jo Becker blåser upp ett rejält sidospår, hon förklarar inte den faktiska situationen; sanningen om framväxten av ett parallellt immigrationsdominerat Sverige med problem som tidigare varit helt okända hos oss.
Svensk alternativmedia kopplad till Putin:
Artikeln går sedan vidare till Sverigedemokraterna.
Författaren fastslår korrekt att Sverige procentuellt tagit emot fler immigranter än något annat land i Europa och att detta närt den växande ”extremhögernationalismen” – främst kanaliserad genom Sverigedemokraterna som fick nästan 18% i riksdagsvalet förra året.
Men för att förstå Sverigedemokraternas uppgång, så menar författaren att man måste gräva djupare än bara i invandringen.
Det finns också ryska kontakter inom den alternativa mediavärld som banat väg för Sverigedemokraternas uppgång.
Becker målar bilden en internationell desinformationsmaskin som sprider rasism och islamofobi, och som genom ett komplicerat nätverk med reklam-ads på sidor och andra sätt nästlat sig in i Sverige och i svensk alternativmedia.
Becker skriver:
At least six Swedish sites have received financial backing through advertising revenue from a Russian- and Ukrainian-owned auto-parts business based in Berlin, whose online sales network oddly contains buried digital links to a range of far-right and other socially divisive content. Writers and editors for the Swedish sites have been befriended by the Kremlin.
Hon fortsätter sedan med att beskriva Sverigedemokraterna och i synnerhet Mattias Karlssons resa i partiet (mer om det lite längre fram) och knyter sedan samman SD:s uppgång med den starka svenska alternativmedia-miljön:
For years, the Sweden Democrats had struggled to make their case to the public. Many mainstream media outlets declined their ads. The party even had difficulty getting the postal service to deliver its mailers. So it built a network of closed Facebook pages whose reach would ultimately exceed that of any other party.
Members of the Sweden Democrats helped create two of them: Samhallsnytt (News in Society) and Nyheter Idag (News Today). By the 2018 election year, they, along with a site called Fria Tider (Free Times), were among Sweden’s 10 most shared news sites.
These sites each reached one-tenth of all Swedish internet users a week and, according to an Oxford University study, accounted for 85 percent of the election-related “junk news” — deemed deliberately distorted or misleading — shared online.
Därefter dras stora växlar till Ryssland. Egor Putilov från Samnytt nekades presskort när man ansåg att han hade kopplingar till Ryssland.
Fria Tider är Kremlin-vänligt; Nya Tider har publicerat den ryske ultranationalisten Alexander Dugin; och Chang Frick som grundat Nyheter Idag (där jag själv är krönikör) har fått betalt av Russia Today för arbeten (här bemöter Chang Frick NYT-artikeln).
Alternativmedia-sajterna kör även ad:s på sina hemsidor från ett företag som ägs av affärsmän från Ryssland och Ukraina, där syftet tycks vara att stödja svensk alternativmedia med ryska pengar. Fast författaren säger ”alt right” ett mycket mer laddat begrepp.
Författaren avrundar med att i artikeln också försöka förklara hur dessa alternativa svenska nyhetssajter överdriver och att situationen i Rinkeby och andra förorter inte alls är så problematisk som alternativmedia vill ge sken av. Och de problem som finns börjar myndigheter få kontroll över.
Sverigedemokraterna:
Hon avslutar sedan med Sverigedemokraterna. Ett parti som enligt henne har nazistiska rötter (vilket inte är sant, vilket jag vet bättre än hon gör eftersom jag har fört djupa samtal med många av SD:s grundare om saken, hon bygger primärt sin historia på Expo med dess långa historia av vänsterextremism).
Hon förklarar också, felaktigt, att SD under Jimmie Åkesson och Mattias Karlssons ledarskap, bjudit in den amerikanske vitmakt-nationalisten Richard Spencer. Det är så klart inte sant (och i en artikel om NYT-artikeln i Dagens Nyheter så rättar DN det felaktiga påståendet och skriver: Rättelse: I en tidigare version uppgav DN felaktigt att Sverigedemokraterna bjudit in den amerikanska högerextremisten Richard Spencer.).
Den som SD däremot har bjudit in är Robert Spencer – islamkritiker som deltog på Almedalsveckan 2010 på inbjudan av Sverigedemokraterna. Robert Spencer har påbrå från Mellanöstern och dess kristna minoriteter, är ingen vitmaktnationalist utan bara en kunnig islamkritiker som jag är rätt välbekant med. Jag har läst många av hans böcker, skrivit för hans sajt JihadWatch och intervjuat honom några gånger på min egen sajt, Amerikanska nyhetsanalyser.
New York Times-författaren har antingen blandat ihop Richard Spencer (vitmakt-personen) med Robert Spencer (islamkritikern) eller så ljuger hon bara rakt av.
Det är svårt att veta vilket i en artikel som är så dåligt underbyggd.
För dåligt underbyggd är den.
Jo Becker förstår inte Sverige:
Situationen för alternativmedia i Sverige är följande:
Det finns Rysslandsvänlig media och Rysslandsvänliga skribenter, inom Fria Tider, Nya Tider och säkert på andra håll. Dessa är också immigrationskritiska.
Det finns också Rysslandskritisk alternativmedia i Sverige.
Mitt eget projekt Amerikanska nyhetsanalyser (15 000 blogginlägg mellan 2008-2016) och snart 1 000 podcast-avsnitt från 2012 tills idag) är tydligt Rysslandskritisk och helt förenad i tron på en anglo-saxiskt dominerad världsordning.
Amerikanska nyhetsanalyser är USA-vänlig, brittisk-vänlig och önskar värna det Europa som USA och Storbritannien etablerade efter Andra världskriget — en kontinent bestående av självständiga, demokratiska nationalstater i ett försvarssamarbete förankrat med USA genom Nato.
Mer motsatsen till en Rysslandsvän än så kan man faktiskt inte bli. Dessutom är min egen track-record livslång konsekvent. Jag har förespråkat samma idéer hela mitt liv – idéer ytterst baserade på den inspiration jag fått av USA:s författningsfader Thomas Jefferson — alltså Jefferson — inte Marx, inte Mao, inte Hitler och inte Putin.
Jag skriver även på Nyheter Idag, som inte heller är Rysslandsvänlig. Dess redaktionschef Pelle Zackrisson är en god vän till mig, även han älskar USA och är Putinkritisk. Trots det försökte Dagens Nyheter förra året driva en smutskastningskampanj mot honom, för att befästa dess chefsredaktör Peter Wolodarskis aktivistiska narrativ om att Nyheter Idag var Rysslandslakejer.
Så är inte fallet (Här min artikel där jag förklarar problematiken med DN:s helt felaktiga narrativ).
Det finns ingen chans att ryska agenter skulle ge pengar till en sajt med profiler som tydligt förespråkar Nato och amerikansk världshegemoni, Pax Americana— vilket jag gör och har gjort i tid och evighet.
Om New York Times önskat skriva en sund artikel så skulle de ha förklarat detta: att den svenska alternativmediamiljön förvisso har den gemensamma kritiken mot massinvandringen, men utöver det skiljer sig rejält åt – i synnerhet i synen på USA och Nato. Och sedan notera att det förmodligen måste ligga någon sanningen i kritiken mot den svenska immigrationspolitiken om såväl svenska USA som Rysslands-vänner är kritiska.
Men det valde Jo Becker att inte göra.
En artikel riktad till amerikanska liberaler:
Författaren forsätter med att försöka smutskasta Sverigedemokraterna, specifikt Mattias Karlsson och Tobias Andersson, som båda deltog på USA:s konservativa CPAC-konferens i våras.
Becker avslutar sin artikel på ett sätt som onekligen ger alla amerikanska liberaler (som hon primärt riktar sig mot, då de är New York Times främsta läsare) en bitter eftersmak:
At the conference — where political boot-camp training mixed with speeches by luminaries like Mr. Trump and the British populist leader Nigel Farage — Mr. Karlsson hoped to learn about the infrastructure of the American conservative movement, particularly its funding and use of the media and think tanks to broaden its appeal.
… That morning, Tobias Andersson, 23, the Sweden Democrats’ youngest member of Parliament and a contributor to Breitbart, had spoken to Americans for Tax Reform, a bastion of tax-cut orthodoxy.
Now, they found themselves encircled by admirers like Matthew Hurtt, the director for external relationships at Americans for Prosperity, part of the billionaire Koch brothers’ political operation, and Matthew Tyrmand, a board member of Project Veritas, a conservative group that uses undercover filming to sting its targets.
Mr. Tyrmand, who is also an adviser to a senator from Poland’s anti-immigration ruling Law and Justice party, was particularly eager. “You are taking your country back!” he exclaimed.
Mr. Karlsson smiled.
Kontentan i Jo Beckers resonemang, som alltså riktar sig till USA:s demokratiska halva, är att Sverigedemokraterna i Sverige är ett otäckt parti — lika otäckt som de otäcka republikanerna med Donald Trump i spetsen är i USA.
Jo Becker använder alltså ett intern-amerikanskt paradigm för att inför sin publik beskriva situationen i ett annat land. Det är måhända ett sätt för att vinna vänsterliberala amerikanska läsare — men det är en dålig metod för att upptäcka sanningen.
Jag, som kan detta ämne mycket bättre än Jo Becker kan, och som i motsats till henne faktiskt känner många av de aktörer hon bara hänvisar luddigt till, drar en enkel slutsats:
Donald Trump hade mer rätt om Sverige än vad en liberal författare på New York Times tycks ha.
Ronie Berggren
